marithape carpe diem

Hela jävla helgen har det sprungits fram och tillbaka....från Laxbrogården och hit....är en arabkärring med en unge som inte verkar helt frisk i huvudet som tydligen ska flytta in till veckan....känns som att det är nog och mer än nog....det här är inga som flytt från krig och elände...det är arabäckel som bara är här för bidrag....jag är så jävla trött på att höra deras gapande halva nätterna och ungar som far fram som vilddjur och slår sönder allt dom kommer åt. Saknar mina grannar från Kosovo...dom är i Lindesberg några dagar hos en vän till dom och den vännen ringde idag och sa att dom pratar om mig hela tiden, jag blev så glad för utan dom skulle jag inte orka bo kvar här.

Satt i kväll och försökte komma på nån bra idé att ta mig till Paradiset....till Frostviken där jag har mitt hjärta...eller den del av mitt hjärta som är kvar efter att han tog det......om jag kör kortare stäckor och stannar och vilar några timmar så kanske det funkar....Fan det gör så jävla ont att inte kunna komma dit, att jag är så jäkla begränsad.......har nog inte gråtit så mycket som jag gjort dom senaste dagarna på länge.....mina grannar som är en trygghet finns inte här....den finaste som är min trygghet finns inte här...och mitt lilla lyckopiller....min livlina är inte här......och hur jag än vrider och vänder på det så är mitt paradis alltför långt borta.....