marithape carpe diem

En jävla skitkväll då jag som är den mest värdelösa människa som finns inte ens kunde få igång dvd:n...hur svårt kan det va och jag fick ju igång den kvällen innan...natten flöt på på samma sätt...vaknade vid tretiden och hade riktiga kväljningskänslor...försökte tänka bort dom men fick rusa ur sängen då en riktig kaskadspya kom....vet inte riktigt vad som händer men nånting är det...somnade om och vaknade två gånger till...sen sov jag alldeles för länge som vanligt. Hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning för att sen gå ut och skotta fram bilen som snöplogningen så noga plogat en stor vall runt om....hade det inte varit för att jag bara måste ner till mamma med varor som jag handlade sent igår...att jag handlade så sent är för att ingen ska se mig...inte se hur jag egentligen mår....osminkad och rödgråten...vem vill se nån sån....skottade en stor plan när jag kom hem i förhoppning om att slippa några fler vallar runt bilen när nu plogbilen behagar komma...men det blev på bekostnad av en rygg som gav upp och benen som låste sig....vallen dom lämnat framför trappan ska man kanske hoppa över , men det lovar jag att det fixar jag inte....får trixa mig över den ändå.Blir rädd över mina tankar...dom som tappar allt hopp...dom som inte är jag egentligen...dom som inte vill kämpa som jag vill...jobbet har jag förstått att det inte funkar just nu...det tog tid men så är det....man kan inte jobba med den smärtan och vara glad och positiv hur mycket jag än vill....vill bara slippa allt just nu...bara släppa allt och ramla ihop i en liten hög...slippa alla tårar när ingen ser....slippa vara stark när jag inte är det....släppa den där masken om att klara mig själv när jag inte gör det....nu har jag tagit första steget mot ett annat liv...det där när jag släpper allt och bara låter det bli som det blir....ett liv utan att behöva prestera, utan att behöva bevisa nåt jag inte är.....