marithape carpe diem

Sov som en klubbad säl i natt...men så jävla skönt att sova och inte vakna en enda gång. Det var tack vare mina döttrar som gjorde att jag var vaken så många timmar...jävla skitungar egentilgen...tur för er att min kärlek till er är villkorslös...har tagit bort alla julsaker idag, bara stakar och stjärnor kvar men det tar jag i morgon. Strukit all tvättoch kollat hockeyn under tiden...förlust i kväll, men det gör inget för vi kommer igen...även den kärleken är villkorslös. Kommer egentligen inte ihåg när leksand blev laget i mitt hjärta men det måste ha varit 40-45 år sen...samtidigt som Falun var mitt lag i bandyn...men bandyn har jag helt tappat...har inte en aning om vilka lag som spelar...lite synd för det var roligt att gå på bandymatcher när jag bodde i Katrineholm...jag var nog den enda som stod där och höll på Falun. Erik frågade om han skulle ta min bil hem idag och tvätta den och det blev jag glad för....han är omtänksam min yngste son...precis som min äldste.....ett hjullager höger bak låter inte så bra så då skulle han beställa nya till båda bak då det är lika bra att byta båda...sen byter han dom min händiga snälla son. Vilken tur att jag har mina fina söner...ja jag har lika fina döttrar men dom är lika urdåliga på att meka med bilar som jag är, men det finns så mycket annat dom är duktiga på. Jag har haft en tanke på att vara med när Erik mekar med bilen och lära mig...kunskap är aldrig fel.Jag vill ju klara mig själv så mycket jag kan så enkla saker som bromskivor och sånt skulle jag nog fixa.

Ledig en dag till och då måste jag ner till mamma igen...jag hade tänkt att jag skulle åka till henne på tisdag då jag ska handla men det var för lång tid enligt henne så jag gör som jag alltid gjort...gör som hon vill.

Saknar söstra mi så det finns inte...sakta börjar bubblan spricka och jag måste ta in verkligheten....du får fan inte bara lämna mig såhär...jag behöver dig och vi skulle ju bli gamla tillsammans...den där väskaffären hade vi ju sett ut och vi skulle ju göra så mycket ....livet är inte rättvist och jag känner ibland att det får göra vad det vill nu...det spelar ingen roll....jag har mist den enda jag kan dela så många minnen med och är hela tiden bara rädd för att mista nån jag älskar....mamma mina barn, barnbarn och den finaste.......