larm hela natten

Så var det ett nytt år...en nyårsnatt med jobb...det går fint, jag bryr mig inte om att det är helger då dom flesta festar och vill vara lediga...kanske för att jag är van vid att det är så i mitt yrke...eller för att jag hellre har en lugn mysig kväll vilken helg som helst...utan alla krav och alkohol. Larmen drog igång på en gång...en man som ramlat...där fick vi ta i för att få upp 104 kilo från golvet...men upp kom han...vi har ju våra knep och en badhanduk kan vara det allra bästa hjälpmedlet...glad och tacksam var mannen och hans sambo och lika glada var vi att allt gått bra utan några ben eller armbrott. Vår lilla söta vt som larmar hela tiden gjorde det även i natt...7 larm släppte larmcentralen fram och vi hann dit fyra gånger....M på larmcentralen läste upp tiderna för larmen dom inte släppt fram och det var typ en gång varannan minut...en ohållbar situation då vi knappt hinner med dom andra vårdtagarna och får dåligt samvete för att vi är stressade...en annan vt hade larmat och ville att jag skulle ringa upp han....när jag gjorde det så ville han bara tala om för mig att eftersom jag aldrig tagit amfetamin så skulle jag vara försiktig och inte ta mer än 15-20 milligram eftersom jag annars kunde ta en överdos....jag förklarade för han att finns ingen risk för det då jag aldrig skulle komma på tanken att ens prova...men han ville ändå att jag skulle veta det...det var ju snällt av han men jag kommer aldrig att behöva den informationen....tanten som skulle finnas på undervåningen fick vi leta efter i huset och fann henne sovande på övervåningen...ja så förflöt hela natten, det ena efter det andra och så ett jäkla snöande på det så man knappt såg vägen....inte var det plogat nånstans heller förrän på morgonen...men inte från Löa till Kopparberg när jag åkte hem så det var bara att hålla 50 hela vägen. Tur ändå att det var helg så det inte var en massa andra som blev irriterade för att jag körde så sakta.
Vaknade med en jäkla huvudvärk idag så jag har bara skrotat här hemma med pyjamas, morgonrock och tofflor...tur att jag bor själv.
Känns som att någon jag bryr mig väldigt mycket om inte mår så bra i själen...men det skulle han aldrig erkänna....önskar att jag kune telepatera masor med kärlek och kramar så han skulle må så bra som jag vill att han ska....älskade envisa hjärtat, du behöver inte ta på dig en machomask...jag vet att du är mjuk och fin innerst inne...och det älskar jag dig för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0