marithape carpe diem

Lite si och så med orken just nu...när kvällen kommer är jag så tom på energi så jag orkar inte skriva i bloggen....förhoppningsvis blir det snart bättre, för det är min ventil....där jag får utlopp för mina känslor och där jag kan göra mig av med det som gör ont....jag har nog skrivit i hela mitt liv nästan...första dagboken fick jag som nioåring och den har jag kvar...redan där kände jag hur underbart det var att få ventilera det man känner...att göra små anteckningar och komma ihåg hur man kände just då....att mitt högsta betyg var i just svenska var nog ingen tillfällighet...kom att tänka på att mitt skrivande började nog ännu tidigare, jag skrev små sagor som jag gjorde teckningar till redan i första klass som min lärare sparade i en pärm...hon gav mig papper och uppmuntrade mig att skriva...vilken underbar person hon var känner jag nu när jag tänker tillbaka...hon såg och bekräftade ett barn som hade ett stort behov av att skriva...Kerstin Einarsson hette hon...jag glömmer henne aldrig. Behovet av att skriva kommer nog aldrig att försvinna....under tiden med C skrev jag mycket...ingen rolig läsning för någon egentligen så det har jag bränt tillsammans med allt som var han....ett sätt att gå vidare...jag vet att Erik har läst allt då jag var i Frostviken...han hade hittat alla papper...en hög tjock som en bok, och han hade sagt till Lina att läsa det men hon ville inte för hon såg det som en dagbok och andras dagböcker läser man inte....men nu är det bränt och glömt även om ärren för alltid finns kvar. 

Ibland undrar jag om den här världen är för hård för mig...eller är jag bara naiv och dum som litar på allt och alla...mamma sa till mig att Anette hade sagt att den gången hon var så dålig så bara hjärtat slog på henne när hon kom till Iva så kände hon ett sånt lugn och det var så fint så hon ville stanna där....är det så det är att dö...pappa sa ju likadant när hjärtat stannade....jag tror iaf att dom kommer att finnas där och och ta emot mig...det gör mig orädd för det vi inte vet nåt om.

Gör ett försök att komma i säng i tid i natt också...vad nu i tid är...men så att jag kan vakna utan att halva förmiddagen har gått...handling åt mamma i morgon, besök av min fina systerson på torsdag och sen ett efterlängtat besök på fredag som stannar till lördag...det finns små glädjestunder ändå....