Ibland vill man bara ge upp

Fick en fin kontakt på fb i natt, en som är precis som jag...har samma värdegrund röstar på samma parti och som håller på att utbilda sig till uska ....så roligt med nya människor i livet, att man inte bara står och stampar på samma fläck. Somnade före tre i natt och det ser jag som en bra natt. Rygg och ben som värker så jag vet inte hur jag ska ligga, men har kommit på att vänster sida med höger ben uppdraget funkar bäst...och så en arm om min fina kudde såklart. Ibland känns det som att jag bara vill ge upp och skita i allting, men så kommer moraltanten i mitt huvud och säger åt mig att fortsätta så då gör jag det ett tag till. Jag får väl fortsätta att jobba och vara glad att jag har ett jobb där jag inte behöver springa hela tiden....det är ju ändå för det mesta snabba besök vi har och tar det tid hos någon så kan jag alltid sätta mig i ett par minuter tills det lossnat i rygg och ben så kan jag fortsätta. Önskar att jag visste att jag skulle klara mig ekonomiskt så skulle jag operera mina knän och kanske ryggen också....men så ser det inte ut så jag får fortsätta kämpa.....är bara synd att det tar på humöret och jag har en tendens att isolera mig fast jag egentligen inte vill...så mycket jag skulle vilja göra med mina barnbarn men det går inte. Sen vet jag ju att mamma inte klarar sig utan mig...det är så mycket hemtjänsten inte får göra idag och jag vill att mamma ska kunna leva precis som hon är van vid...det var lättare förut när vi var två...
Jag åkte upp till kyrkogården i kväll och kollade hur det såg ut hos Anette...helt mörkt och det gjorde mig så ledsen....mörkrädd som jag är så vågade jag inte gå ur bilen och tända ett ljus...får göra det i morgon när det är ljust. Så mycket var hon värd för klappträt hon levde med...så som han sprang där i början och satte blommor och ljus och planterade så det blev för mycket...nu ingenting. Men älskade söstra mi jag kommer i morgon och tänder ljuset för dig...om du bara visste hur mycket jag saknar dig...hur många gånger det händer att jag kommer på nåt jag skulle prata med dig om...du fattas mig och jag är bara halv utan dig......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0