marithape carpe diem

Vaknade i natt med en panikkänsla...det är det här med julen....jag får ångest bara jag tänker på den.

Somnade om efter ett tag iaf och vaknade vid tiotiden....Erik skrev på messenger att han, Jenny och barnen skulle komma runt tolv så det blev att sätta fart. Lovi skulle få välja vad vi skulle äta till lunch och hon ville ha makaroner och korv....Erik hjälpte en vän med att flytta en bil och skulle handla efter det, men under tiden jag pratade med han så ändrade sig Lovi och ville ha pannkakor, så det fick det bli.

Efter lunchen åkte vi ner till mamma, känns som att hon bara blir mer och mer förvirrad men ändå så klar i huvudet....en mycket märklig känsla. Erik tog av däcket på min bil och det satt en skruv i däcket och det hade inte varit så stort problem, men nu hade jag kört tillbaka hem och det hade gjort ett stort hål i däcket....återstår att se om Jani har nåt däck hemma eller om jag får vänta ytterligare....jag är ju van att vänta så det ska väl inte vara nåt problem.

Känns som att jag fått nog med sparkar i ryggen den senaste tiden, att fallet ner tillbaka i det djupa hålet gjort alldeles för jävla ont och att försöka ta sig upp igen bara blir svårare och svårare....inga jättestora saker men ändå att jag tappar fotfästet och ramlar....

Önskar att jag kunde göra som min vän sen skoltiden....hyra en lägenhet i Spanien och bo där i sex månader....göra sig av med allt materiellt som man inte ens behöver, magasinera det man vill ha kvar och bara dra....men så är det mamma...jag kan inte lämna henne, hon har ju bara mig.....

Ska iaf se till att ta mig till paradiset i sommar, sen får vi se hur det blir....kan lämna allt, barn,barnbarn och han som tagit mitt hjärta....bara inte mamma.....för jag vet att varje dag är en bonusdag och inget att ta för givet....kanske inte med dom andra heller men det känns iaf mer avlägset....älskar dom alla....