marithape carpe diem

Känns som jag inte orkar mer.....tre nätter utan sömn, som att nån sticker en kniv i bröstet för varje andetag.....försöker med alvedon, hästliniment, iprensalva och spikmatta men inget hjälper....måste ändå ner till mamma och hjälpa henne...får höra hur ont hon haft av ischiashen och att det är bättre nu....jag är bara tyst över hur ont jag har.....som vanligt är det hennes värk som betyder nåt....precis som det varit alltid har varit. Jag har lärt mig att vara tyst.....jag tar ner tvätten jag tvättade i tisdags, stryker den och dom juldukar som ska på....tar bort alla dukar innan städ på onsdag, plockar ur kylskåpet och torkar rent, skriver nota på det som behövs handlas hem....kokar kaffe och fikar med henne....diskar och kollar över att allt finns....är den där dottern jag alltid förväntas vara....att alltid vara snäll och göra det som förväntas av mig.....åker hem och ramlar ihop i en hög.....ligger i fosterställning i soffan och låter tårarna rinna....där med smärtan i ryggen och för varje andetag......