marithape carpe diem

Samma rivstart i natt igen...bara att dra iväg på en lossnad stomi och sen fortsatte larmen att hagla in...det var längesen vi hade så många larm på en natt så inatt blev det ungefär 30 besök. Kollade milen när vi skrev av bilen och det var 24 mil vi åkt....det är ganska många vändor fram och tillbaka i norra Lindesbergs kommun. Hade telefonkontakt med Lisa även i morse när jag gick in....hon är lika tokig som sin bror, blev omkörd av henne två gånger...inte kan man ligga bakom morsan heller.....sovit bra men vaknade redan kl tre så i natt är det tröttvarning på mig, men nu är det sista natten innan långledighet så det ska väl gå bra. Funderar på att ta två semesterdagar efter ledigheten så är jag ledig 2 veckor....känns som att jag behöver det, men samtidigt känns det inte bra att vara hemma på kvällar och nätter....I morgon måste jag upp i tid...är ju handling åt mamma....åh vad jag saknar söstra mi....allt var så mycket enklare och roligare när hon fanns.....ska den aldrig gå över, den där känslan av sorg och saknad...gå över gör den naturligtvis aldrig, men att den skulle bli mindre, att det inte skulle göra så ont....men det tar väl tid innan sorgen bleknar och kanske livet kan kännas lite bättre, lite lättare. Jag har ju ändå alla jag älskar men samtidigt så är jag hela tiden så rädd att mista någon av dom....nu ska jag hoppa in i duschen och förhoppningsvis bli lite piggare så kan man bara hoppas på att den här natten går fort och att det inte händer alltför konstiga saker...en palliativ så där vet man inte hur det går...men jobbar med en glad och pigg kollega så det känns bra.