marithape carpe diem

Så var jag där igen...fast jag har sagt till mig själv att inte övertänka...inte fundera så mycket...men det räcker med bara en liten skitsak så är det fan lögn att bara släppa det. Det enda jag kan göra är att fråga personen det gäller...men då blir jag rädd för svaret och hittar inte modet att göra det heller....blir så jäkla trött på att jag ska vara så överkänslig hela tiden...alltid tro det värsta och att jag har sagt eller gjort nåt fel....men jag ska övervinna mig själv och fråga annars kommer jag att grubbla på det hela jäkla natten och det går inte...måste fokusera på det jag gör när jag jobbar så det inte blir nåt fel och då måste alla dumma tankar bort. Handlade åt mamma idag som alltid på måndagar, var till apoteket, strök hennes tvätt, kollade över medicinerna och skrev till ssk om vilka recept som ska förnyas och tog fram kläder till duschen. Alltid nåt att göra där...det skulle vara roligt om man nån gång bara kunde få hälsa på henne utan en jäkla massa måsten,men det är omöjligt nu när jag ska göra allt Anette gjorde också. Ska snart åka och jobba...första natten på två veckor och det tar emot...men det blir bra bara jag kommer dit. Det har varit välbehövligt med den här ledigheten och jag mår mycket bättre....så nu ska det fortsätta så hoppas jag. Bilen går bättre också och den där motorlampan har slocknat igen så då kör jag väl vidare då tills jag hittar nåt annat...måste ha Erik till hjälp med det annars kan det nog gå så fel det bara kan....men en sak i taget så det inte blir för mycket igen.