marithape carpe diem

Blev en riktigt lugn natt, inte ett enda larm under hela natten. Inte förrän klockan var tjugo i sju kom det ett larm i Kloten, men då var klockan så mycket så vi fick rapportera över till dagpersonalen så dom fick ta det annars hade det blivit övertid och det vill inte chefen. Somnade inte förrän klockan var nio och hade telefonen på väckning ett, men som vanligt hade jag halvt medvetslös stängt av larmet i sömnen och vaknade med ett ryck. Tittade på telefonen och tyckte att klockan var kvart i tre och fick panik. Jag skulle ju handla åt mamma och då förväntar hon sig att jag kommer vid tre. Ringde mamma och sa att jag var sen men att jag skulle skynda mig. När jag kommer ut i köket så visar det sig att klockan var kvart i två....yrvaken trött virrpanna som vanligt och alltför snabb med att reagera. Nåja då hann jag till mamma i tid och efter en fika hos henne så for jag upp på byn och handlade både på ica och apoteket. Mamma har fortfarande ont i ländryggen och det gör mig så jäkla orolig...vad är det som är fel.Hoppas det bara är en muskelinflammation och att det snart går över. Så jäkla kallt här hemma idag...sitter med sunkpyjamasen på och fryser hela tiden så det får nog bli en tidig kväll med min kudde och duntäcket....Ska försöka komma upp i tid i morgon och om det inte spöregnar åka till Linde och prova ut arbetskläder som chefen sagt att vi måste göra innan årets slut....skyddsgrossisten har väl inte det ultimata för oss nattugglor, men det är väl bäst att göra som hon sagt. Ska hinna med en date med lillasyster och mosters lilla goding också när jag ändå är i stan. Annars får jag väl sitta här i mitt lilla fängelse när det finns idioter i huset. Ska kolla efter en annan bil också...nog för att jag älskar min Ford men den är alldeles för stor och som Lina påpekade för mig att den är så stor så jag har liksom ingen riktig koll på hur stor den är...har väl blivit ett antal soptunnor och postlådor som stått i vägen...och ett broräcke...men det var för att det gick två hunkar efter vägen och jag var ju tvungen att titta i backspegeln...eller det var jag ju egentligen inte men vem kan låta bli....men det hade jag ju kunnat gjort för i mitt hjärta och i mina tankar finns ju en helt annan.