två lägen på mig

Såklart kunde jag inte somna i går kväll...somnade vid två-halvtre tiden...jäkla skit för jag vaknade sju och kunde inte somna om. Var bara att kliva upp och då kunde jag lika gärna sätta igång projekt städning....dammade, dammsög och torkade golven...plockade undan allt rat som låg och skräpade...sen på med träningskläder och for till Ställdalen och körde en timmes pass...hem och duschade och ner till mamma och tvättade föntret i sovrummet och bytte gardiner. Var upp till M och såg till hennes lägenhet och vattnade hennes blommor...landade hemma när klockan var halv sju. Trött som attan...tog en xide och försökte koppla av...men efter en dag som en duracellkanin så var inte det heller det lättaste...jag har bara två lägen tydligen...endera göra allt på en gång eller så inte göra nåt alls...Nåja nu är det städat och rent iaf så nu behöver jag inte skämmas i morgon för det. Fick ett meddelande på messenger om att en vårdtagare gått bort igår i Frostviken...jag skulle ljuga om jag sa att jag kommer att sakna henne....fy tusan så som hon klöst mig och alla andra...slagits, sparkats och varit elak...såklart jag förstår att det var sjukdomen och inte hon, men så jobbigt ändå. Inte bara för att hon var sån utan för allt runt omkring henne också. Nu får man bara hoppas på att hon kommer till nåt bättre, nåt som hon kan vara nöjd med. Jag brukar inte känna så med nån vårdtagare, men hon har berört mig på alla plan. Kommer aldrig att glömma henne. Känner att jag mår bättre nu när jag kommit igång med träningen...bara det där jävla mattänket som jag inte får till...tittade i kylskåpet och allt bara äcklade mig...ska det vara så svårt...jag provade verkligen och det går bara inte...skulle jag äta nåt idag så vet jag att jag bara går in på toa iaf så då kan det lika gärna vara...känner mig bara fet och äcklig. jag har iaf ätit två ägg tidigare så det är iaf nåt. Känslomässigt är det en berg och dalbana...vet varken ut eller in och försöker låta bli att tänka så mycket...men jag fortsätter på den väg jag börjat och låter allt ha sin tid....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0