marithape carpe diem

Somnade såklart på soffan tidigt igår kväll och vaknade efter ett par timmar...fortsatte till sängen och somnade om nästan på en gång...hur slut är man då. Hade mobilen på väckning nio i morse och det var nog tur det för annars vetitusan hur länge jag sovit. Handlade åt mamma och åkte ner och var social med henne...hon tog upp ett ämne som inte är så roligt, men som jag vet är nödvändigt...vad som ska ske med hennes saker den dagen hon är borta....hon frågade om jag hade tänkt på vad jag skulle göra med allt....något jag inte har tänkt på eller har velat tänkt på men jag vet att det är nödvändigt att prata om även om det är svårt. Det är ju inte helt okomplicerat heller då hon ser mig som sitt enda barn även om det finns en till...en som inte har pratat med eller haft någon kontakt med henne på över tjugo år...vissa saker som hon vill att jag ska ha och som hon inte vill ska komma ur släkten, som saker efter min älskade morfar och mormor...ja jag ska göra vad jag kan för att det ska bli som hon vill...men det kommer inte att bli lätt. Det är i såna stunder som jag bara vill ha min syster tillbaka...hon som var den tuffa och starka...visst jag kan också vara stark när det gäller men inte som hon....nu måste jag ta allt själv men jag har ju mina fina ungar som alltid finns där när det behövs...det känns tryggt att veta att när det verkligen gäller då finns alla där för varandra oavsett vad det är. Är iaf så glad att det löst sig med allhelgonahelgen...hon som sa att hon kunde bli min syster nu när jag mist Anette skrev till mig igår och sa att hon kunde följa med mig till kyrkan och till graven och tända ljus. Är så tacksam för dom som finns där när det behövs...dom som visar sig vara riktiga vänner.

Blev både arg och besviken på mig själv idag när jag skulle testa jeansen jag ska ha på lördag och jag var tvungen att lägga mig ner för att få upp dragkedjan och knäppa knappen....så går det när man lurar sig själv...sockerdjävulen har haft mig i sin makt ett tag, men nu jäklar ska han bort....bara att ta nya tag och få till det där med mattänket och sparka sockertrollet i arslet så han förvinner....det har jag ju klarat förut så det gör jag igen.

 En ny jobbnatt i morgorn och galenskaperna fortsätter tydligen så det är bara att förbereda sig på ännu en övertidsnatt...Så han den där...som jag inte får ur tankarna hur mycket jag än försöker stänga av...hjärnan vill men hjärtat vill nåt annat....