marithape carpe diem

Vilken jävla natt...hur kan man tro att vi ska vara hos en vårdtagare kvart i sex och tvätta, klä och ta upp han...ge medicin och insulin och koka gröt och duka fram frukost och hinna till nästa till klockan sex och då är det 15-20 minuters resväg dit.Helt omöjligt! Men sitter man på ett kontor och bara bestämmer och inte har en aning om hur vården fungerar så blir det såhär. Det sista besöket tar lång tid då vårdtagaren inte kan gå eller knappt stå på benen. Vi var inne tjugo över sju och då fick ju dagpersonalen vänta på nycklarna som vi hade....sen ska det dokumenteras och rapporteras....somnade innan jag lagt huvudet på kudden och sov åtta timmar utan att vakna en enda gång....två nätter till som kommer att se likadana ut, men på måndag morgon får vi ta det här med chefen. Hon säger att vi ska undvika övertider, men ser ändå till att vi hamnar där.....nånstans har det gått väldigt fel i vården och jag vet var felet är.....

Bara att ladda om och hoppas på att det inte kommer in nåt larm tidigt på morgonen för då blir det kaos.

I det här läget är det inte ens att tänka på att lägga bort snuset....men förhoppningsvis blir det bättre.

Är så mycket annat som jag måste ta tag i också, men just nu känns det som att jag inte hinner ett jäkla dugg....men får väl ta en sak i taget och låta det ta den tid det tar.