marithape carpe diem

Natten började intensivt med fasta besök och larm...ett stopp i en kateter långt bort i ingenstans, men som tur var räckte det med att spola så kom det igång igen. Inte lätt att hitta överallt heller nu i mörkret och det är inte så kul att gå till fel hus och försöka öppna en dörr med nyckel och skrämma livet ur de som bor där...det har ju hänt...har hänt att vi klivit in i en stuga och det har varit fel hus...som tur är så har vi våra arbetskläder och jackor med Lindesbergs logga på så dom inte tror att vi är ute i oärliga avsikter, men det kan nog vara otäckt ändå när främmande människor kliver in hos gamla. Efternatten var lugnare och nästan för lugn...inte ett enda larm och fasta besöken gick snabbt. Trött var jag när jag kom hem och somnade på en gång. Värre är att jag vaknade före två och var pigg så den här natten kan nog bli lång. Då är det bra om det blir mycket larm så man kommer ut i friska luften lite mer. Den där obehagliga känslan i magen vill inte släppa...övertänker väl som vanligt men det är jobbigt ändå...märker en bitterhet och ett hårt skal som inte borde finnas där....jag vet att under den hårda kalla ytan finns nåt helt annat....då vill jag bara krama h*n hårt och ge all kärlek jag kan..sånt man kanske känner när man är högkänslig....både en nackdel och en fördel med det, men det känns svårt när man vill att någon ska vara lycklig och glad och man ser att den inte är det....livet är inte lätt och man ska väl lära sig nåt av allt...men ibland känns det som det blir för mycket....ryggsäcken blir för tung och det hjälper inte hur man försöker lätta på den...men det är bara att fortsätta...ta en sak i taget så blir det nog bra till slut.