marithape carpe diem

En lika jobbig natt till då vi inte var inne förrän halv åtta. Inte ok att behöva göra övertid varje natt då vi slutar fyra minuter i sju. Sen har vi rapport, dokumentation och nyckelinhängningar ...sen att chefen kommer och frågar om vi jobbar både natt och dag gör ju inte att man mår bättre direkt...men vad kan man vänta sig. Vi gick iaf in till chefen och talade om vad vi tycker om att behöva jobba övertid varje jäkla natt pga dålig planering men jag vet inte om det gick in så mycket där. Det är inte bara det att vi får stressa som idioter utan att även vårdtagarna blir drabbade...och det är inte ok. Jag tänker inte visa mig stressad eller skynda på någon för att tiden inte räcker till...det är inte vårdtagarnas fel när ekvationen inte går ihop...inte vårat heller utan det ligger betydligt högre upp, men när man inte är med på tåget så vet man inte hur verkligheten ser ut. Aldrig i helvete att jag ska behöva ha nån hjälp av hemvården den dagen jag inte klarar mig själv...då har jag tagit mina piller för länge sen...kommer aldrig att bli nån börda för mina barn heller....nu kanske det låter som att mamma är en börda, men det är hon definitivt inte...jag älskar min mamma och kommer alltid att finnas där för henne med det hon behöver och hon är så enormt duktig och klarar så mycket själv trots att hon är blind. Det jag menar är den dag jag riskerar att bli en grönsak...det kommer aldrig att hända. Trött och slut efter helgens tre nätter så hade jag satt alarmet på ett...men vaknade halv fyra....så bra, då har jag en vakennatt att se fram emot då....att ligga och sno i sängen tills det nästan är morgon och dags att kliva upp....handling åt mamma i morgon och en stund med fika och gemenskap med henne....så här hemma får det bli som det blir, har iaf bäddat rent i sängarna idag...alltid nåt.

Oroar mig redan för allhelgonahelgen...såklart jag ska gå i kyrkan och tända ett ljus för Anette...men sen att behöva gå till kyrkogården själv och tända ljusen där....känns inte ok...vi har ju alltid gått tillsammans och nu är det även den där rädslan att möta någon jag inte vill möta där.....