Svensk sjukvård idag

Det där med att lägga sig tidigt igår blev det inget av...Lina kom hit och gick dubbel av smärta och jag insåg att efter att ha frågat henne om symtomen misstänkte att det var njursten hon hade. Jag har haft det en gång och det var de mest jävulska smärtor jag upplevt...var precis det hon beskrev. Hon fick ringa till Lucas och han fick komma hit med Charlie och sen köra henne till akuten. Det är då själva fan att man inte ska tas på allvar av sjukvården...hon började få besvär med att kissa i torsdags förra veckan och försökte bota det själv under helgen men eftersom det bara blev värre så var hon ner till vc i måndags men det visade inget på stickan och dom ansåg det inte vara nån idé att sätta en odling. Tisdagen förvärrades det ytterligare och efter att ha pratat med 1177 så åkte hon in till akuten...en odling sattes där och prover togs, men ingen större undersökning på symtomen. Onsdagen ringde hon vc igen men hon skulle ta alvedon och ipren och avvakta. Onsdag kväll ringde hon 1177 igen och fick avvakta eftersom läkaren på akuten sagt att det nog var ägglossning. När hon åkte ner till akuten igen igår så ringde hon 1177 på vägen dit och äntligen en vettig människa...han sa direkt att det lät som njursten. När hon påpekade det för läkaren så fick hon äntligen respons på det och fick en morfinspruta och diklofenac....ska det vara så svårt att sätta en så enkel diagnos på dom symtom hon hade...så gott som smärtfri efter det fick hon åka hem igen och komma tillbaka idag på röntgen och då hade stenen passerat och då först tittade dom på odlingen som också visade på uvi. Två saker som hör ihop...sjukvården idag skrämmer mig för jag har sett alltför många gånger nu att människor inte tas på allvar och att avvakta har blivit det dom säger allra mest...vad beror det på? överbelastad sjukvård? ja det är vad jag upplever...och varför? Inte alls svårt att räkna ut! Det var bäst att Lucas körde ner henne i natt och jag var hemma med Charlie för annars hade jag gjort mig olycklig på det där stället så förbannad som jag var...inte ofta jag blir det men när det väl händer så blir jag som en vulkan som får utbrott, så det är bäst att hålla sig borta från allt och alla då...gå undan och andas...känns iaf skönt att det är över nu och att "lillungen" inte har ont mer....att se nån ha så ont och må så dåligt gör ont långt in i själen och rädslan när man inte får adekvat behandling gör att man förvandlas till en tiger.....oavsett vem det gäller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0