marithape carpe diem

Vaknade redan kl sju i morse...men sen har dagen varit full av powenaps...varje gång jag lagt mig ner så har jag tvärsomnat....helt sjukt. Fick ta tag i mig själv och se till att kläderna kom på och försöka fixa till så jag inte såg helt för jävlig ut och åka till ica och handla till middagen som Erik beställt. Gjorde kycklinggryta, ris och potatis...fick av någon anledning för mig att koka morötterna till grytan för sig själva och med tre kastruller på spisen tappade jag fokus en stund och tyckte att det luktade konstigt....tills jag kom på morötterna....det slutade med inga morötter i grytan och en bränd kastrull....lilla lyckopillret ringde och frågade om dom fick komma ....såklart älskade lilla hjärtat...så kom dom två yngsta döttrarna, Rickard John och Charlie så då var det bara att duka fram det som fanns till fika....finns nog ingen som är så full av tokigheter som yngste sonen...det går inte att låta bli att skratta åt han trots att mellansystern säger att Rickard inte ska ge syre åt han...men då blir han ännu värre ...tokiga unge var har du fått all humor ifrån...kanske bara ditt sätt att tackla allt du gått igenom...men eftersom din dotter är precis likadan så undrar jag om det inte är din ADHD som gör dig till den härliga person du är....såklart var han tvungen att kommentera mina blommor i bilen och leksandsdekalerna....han skulle inte göra ett dugg mer åt bilen om den såg ut som en jävla turkbil....tills jag sa att jag hellre åkte i en turkbil än i soptipp...då blev han svarslös för en gångs skull..för fy tusan vad skit det ligger i hans bil. Ja det är högt i tak när vi träffas allihop och även om det låter mycket så är kärleken stor....är så glad för min underbara familj och den fina sammanhållning som finns hos alla....att alla ställer upp för varandra...även dom som kommer in i familjen....är så glad för mina fina svärsöner och svärdöttrar som är precis lika som oss andra....den enda jag oroar mig för är han som stängt av alla känslor...han som jag skulle vilja krama hårt och få att förstå att han är underbar....jag läste en sak som skulle kunnat vara skrivet om han och jag kan förstå hans rädsla för känslor...det sitter längre in än vad han själv förstår och jag vet att med kärlek så kan han släppa det....önskar bara kärlek och lycka till han...han är värd så mycket mer än han förstår.