Dörringningar igen

En väldigt lugn natt då då tre vt är på las och kortids...en som gått bort...blir lite för segt och natten känns lång. Ett enda larm dessutom och när vi kom dit så sov vt....Stängde som vanligt av larmet på telefonen och sov en aning för länge då jag är ledig i natt och skulle behöva somna i tid i kväll...får akta mig för soffan bara. Erik var här och hämtade bilen så han kan fixa det som behövs inför besiktningen på torsdag...vad gjorde jag utan mina fina ungar. Nu har jag hans bil tills han är klar med min och den är inte min favoritbil, men bättre än ingen alls. Var till ica och handlade åt mamma i kväll så jag slipper stressa i morgon, det är bättre att handla på kvällarna då det inte är så mycket folk på ica. Nu är det bara biblioteket och apoteket kvar i morgon. Måendet är fortfarande bra...eller bättre och bättre för varje dag är väl mer sanningen...värre med mattänket återigen...ett fröknäcke, en mugg te och två muggar kaffe är det som jag fått i mig idag...men jag känner ingen hunger och då glömmer jag bort att äta...ska bättra mig i morgon då jag är ledig...om jag kommer ihåg det efter att ha varit hos mamma hela eftermiddagen. Det ringde på dörren i kväll...men vem ringer på dörren efter halv tio på kvällen...det var ett tag sen sist så jag kände hur pulsen steg och hjärtat slog fortare...inte öppnar jag dörren så sent på kvällen...dom som vill något så sent har nycklar....nu kommer rädslan och ångesten tillbaka...jäkla skit men får väl ta en propavan så jag somnar annars ligger jag bara och lyssnar efter ljud och när jag väl somnar så vaknar jag efter en stund igen. Trygg i boendet är nåt jag inte vet vad det är längre. Den andra osäkerheten har iaf släppt nu igen...men kommer säkert tillbaka...det gör det emellanåt tack vare mitt övertänk...det jag skulle vilja ha just nu är en stuga i skogen, långt bort från alla människor...en katt och en hund...det skulle ge mig lugn och jag skulle må så mycket bättre....bara ha kontakten med mamma mina barn och barnbarn och så den som jag litar mest på, den som har stulit mitt hjärta....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0