marithape carpe diem

Somnade runt tvåtiden igår och vaknade igen halv fem...kände att det inte var nån idé att ligga där och sno så jag gick upp och kollade en timme på nåt jäkla skitprogram på tv. Somnade om vid sextiden och hade mobilen på väckning kvart i nio...Stängde av den och tänkte bara ligga och vakna till, men såklart somnade jag och vaknade igen med ett ryck...kollade mobilen...tio i tio...jäklar vilken fart jag fick ut på toan och sen ut i köket för att sätta på tevatten...kollade klockan i köket och den var fem i nio....så fel jag såg och vilken lättnad att inte behöva stressa. 

Hämtade Lina och Charlie halv elva och for till Linde och hämta Lovi, sen åkte vi vidare till Örebro där vi skulle gå på bio. My little pony var filmen vi såg. Jag är ju så barnslig så jag ser hellre barnfilmer än andra filmer.....skräckfilmer och deckare kollar jag aldrig på...det är jag alldeles för feg för. Efter filmen åkte vi till mcdonalds innan vi for hemåt igen. Klockan var nästan sex innan vi var hemma och eftersom Lovi ska sova hos mig i natt bara för att hon ville det så följde Charlie med hit en stund för att leka. Lillasyster elin kom förbi och under tiden vi pratade så hade dom små busungarna fixat ett mindre kaos i gästrummet...huvva vad två små tjejer kan ställa till på en halvtimme....barbie över hela rummet, alla kläder jag lagt på sängen som ska strykas låg över hela golvet och så stod dom där i mina jobbtunikor....ja vad säger man....städa var inte populärt och när Lovi inte hade lust att hjälpa till så hör jag Charlie säga: Jag är inte heller så sugen på att städa, men ibland måste man...lilla hjärtat så lillgammal och go. Nu sover Lovi och jag kan bara hålla tummarna att hon inte vaknar före sju eftersom jag ska jobba i morgon natt och kommer troligtvis inte att hinna sova nåt innan jobbet. Känner att den där operationen är nära nu...jäklar vad ont jag har haft idag....skit också...kan man inte vara vaken under en sån operation...känner en sån jäkla rädsla för att sövas om det blir som dom andra två operationerna....men ska det vara såhär så finns ingen återvändo iaf. Men egentligen...vad är jag rädd för...att inte kunna andas efter operationen var en otäck känsla men med syrgas så löser det sig...skulle jag dö så vet jag ju ändå inget...men min rädsla beror på mamma...jag kan inte lämna henne. 

Var in på biltema och köpte spolarvätska och när jag skulle hälla i den så stod jag som ett levande frågetecken...var i hela friden skulle den vara....då kom en ung kille som var på väg till sin bil, också en wv men en golf och då passade jag på att fråga han....vilken fin kille han visade mig vart och sen hjälpte han mig att hälla i den. det finns fina människor iaf fast man ibland tappar tron på mänskligheten. Köpte en ny klädsel till bilen i rosa och svart...och en rosa rattmuff...men den gömmer jag tills Erik hjälpt mig med bilen för annars gör han inte det...det räcker med mina blommor och leksanddekaler...jävla turkbil säger han. Annars är måendet sådär...glad ena stunden och tårar nästa...men jag jobbar på det....