Vårdplanering

Idag var det vårdplanering hos mamma...vet inte om det blev så stora förändringar egentligen mer än att hemtjänsten ska handla åt henne...men då måste jag fixa ett icakort som jag kan föra över pengar på och det tar några veckor tydligen...jaja vi får väl se hur det går med det, känner jag mamma rätt så kommer det inte att bli bra...men vi gör ett försök. Nånting som var positivt var att en i personalen hade skrivit en lång lista hur mamma vill ha det och hur dom ska ställa saker så hon hittar dom, tex glaset till höger och smörgåsen till vänster...jättebra med tanke på alla nya vikarier till sommaren. Det dök upp nåt som jag inte känner är sådär jättebra...inget som hade med vårdplaneringen att göra utan en helt annan sak...jag måste ta reda på lite mer fakta än bara hörsägen innan jag agerar....Jeppe kom förbi en stund, mäklaren hade varit och värderat huset och så hade dom kört Anettes bil till Hugo....usch verkligheten kommer närmare och närmare....men så roligt att sitta och prata med mitt favoritsyskonbarn...han är en av dom finaste killar som finns.
Tog en dusch och målade naglar när jag kom hem och försökte slappna av...men ångesten blev bara värre och värre så till slut tog jag bilen och åkte planlöst omkring...vet inte om dom känner på sig när jag mår som sämst för telefonen plingade och ringde hela tiden...jag vill verkligen inte ta några mediciner utan får försöka klara av det ändå...men tanken kommer ibland att det bästa vore att ta första bästa långtradare.....
Blandade känslor när jag hela tiden möter den där bilen...just nu gör det inte saken bättre...försöker tränga undan varje känsla ...men det är så jäkla svårt....kanske för att han är den enda man jag känt förtroende för...som jag litat på till hundra procent...även om han skrämmer mig ibland och jag är rädd för han...men ingen har kommit mig så nära och fått ta del av mina tankar och funderingar....kanske för att jag känner att det är på det avstånd som gör mig trygg...
I morgon ska jag iväg på en lång färd...något som kommer att bli känslomässigt jobbigt, men som jag hoppas kommer att bli bra.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0