marithape carpe diem

Var totalt klappslut igår kväll...tänkte att jag iaf skulle se färdigt filmen jag börjat titta på kvällen innan,men hann väl typ 10 minuter längre på den innan jag sov....var bara att stänga av tv:n och krypa ner i sängen och fortsätta sova. Enda riktig lediga dagen på den här ledigheten så idag har jag bara gjort det nödvändigaste...betalat räkningar och sånt där kul....kom inte in i duschen förrän klockan var tre...och fortfarande har jag inte lagt i rena sängkläder i sängen...bara tagit bort det andra och lagt i tvätten...men det hinns, jag ska ju inte sova än.

Var upp på kyrkogården och vattnade på gravarna...det var ju sånt Anette brukade sköta om eftersom hon bodde så nära, men nu måste jag ta hand om det också...pratade en stund med henne...bad henne hjälpa mig med att kunna hantera allt...jag har varit precis som vanligt mot han och skrev och talade om när vi skulle träffas hos mamma men det är som att han vänder det emot mig...det är ju inte jag som sagt en massa dumma saker...han måste ju förstå att jag inte skulle ha ett enda dugg av intresse för han....man beter sig inte som han gjorde....även om jag inte sagt eller gjort nåt som han skulle kunna uppfatta som att jag skulle ha varit otrevlig så måste han ändå förstå att jag inte tycker att det är ok. Idag har jag saknat min syster så fruktansvärt...när den där bubblan spricker lite i taget och jag måste se verkligheten så gör det så förbannat ont...önskar att jag kunde leva i min lilla bubbla för alltid...sen kommer ångesten över att mista mamma...jag jobbar ju i omsorgen och vet att när man nått hennes ålder så behöver det inte betyda att man blir sjuk eller nåt innan....det kan ta slut när som helst och det går aldrig att förbereda sig på det. Känns som att tiden går alldeles för fort just nu...jag vill stanna den och bara vara lycklig med dom jag älskar....