marithape carpe diem

Eftersom jag är den klantigaste som finns så hade jag lyckats med att ställa om klockan på telefonen så den visade flera timmar fel....omöjligt alltså att ställa telefonen på väckning så jag bad två av mina döttrar...dom med småbarn som garanterat är vakna tidigt att ringa och väcka mig...vilket båda gjorde....jag hade lovat Peter att följa med han till Rottneros och lämna Bubbis till sin nya familj och det gjorde jag för att jag ville se hur han skulle få det...hade det varit så att jag hade känt det minsta tvivel så hade jag tagit med mig han hem igen...men det kändes helt ok...en jättetrevlig tjej med två barn 10 och 7 år som hon hade varannan vecka, bodde i ett radhus med trädgård och Bubbis verkade glad och nöjd så det var med dubbla känslor jag åkte därifrån...glad att han får ett nytt bra hem och sorg över att inte få se han mer....kändes bra att jag och Peter fick chansen att prata  med varandra ordentligt också...vi har ju mest träffats när det varit nåt som skulle ha gjorts med begravning och annat praktiskt, men nu fick vi prata om annat också under de sex timmar vi satt i bilen. Han kommer att forsätta vara en bra vän och kommer alltid att vara en i familjen. Han är orolig och rädd för att mista oss också men det behöver han inte vara för i våran familj finns det plats för många :) 

Anna, Magnus och barnen var till mamma idag så det kändes bra, sen ringde Anna i kväll och vi pratade länge....är så glad för mina fina ungar...vad gjorde jag utan dom.

Det jag skulle vilja ha just nu är en liten stuga i skogen, en hund och en katt...mer än så behöver jag inte....inte just nu iaf...för kärleken gör bara ont....då kanske jag kunde glömma den också...utan fb och internet vore det lättare att glömma....