marithape carpe diem

Undrar varför jag vaknar så tidigt här i Löa...i morse vaknade jag halv sex...när gjorde jag det sist utan att ha telefonen på väckning...insåg att det inte skulle funka att gå upp så tidigt utan att bli dötrött under dagen så jag låg kvar i sängen och snodde som en propeller och till slut somnade jag om och vaknade nio vilket var en mer lämplig tid. Solen sken och det var helt underbart så jag drog på mig bikinin och gick ut och satt mig...så härligt att kunna göra så....det skulle jag aldrig göra hemma....alldeles för fet för att visa mig så avklädd och alldeles för många äckelgubbar runt omkring...men här är det ingen som ser...bara katterna och dom bryr sig inte....bara känslan av att kunna gå här i trädgården med så lite på mig gör att själen får ro och jag känner ett lugn inom mig som jag aldrig känner annars.Anna och Tovan kom hit med nyckeln till mamma som Anna lånat för att hon skulle kunna hälsa på mormor idag...så underbart att ha mina fina barn som avlastar mig med det....så jag kan få vara här utan att ha dåligt samvete för att mamma sitter där själv. Tovali slutade skolan idag så jag åkte in till byn och kollade när dom sjöng i kyrkan....men när alla tal hölls både på svenska och arabiska fick jag nog och gick ut....men för i helvete vi bor i Sverige och här talar vi svenska....i så fall ska det talas på alla andra språk också....finska, kurdiska, ryska, tyska, engelska...osv. är så jävla trött på att muslimer ska särbehandlas och vi ska trippa på tå för dom....kommer jag aldrig att göra och det har dom som bor i huset blivit varse några gånger då det blivit för mycket...pratade just om det idag med Anna...hur lika vi är, att vi kan ta skit ganska länge och svälja, andas och ignorera men när det är nog så är det med besked....då blir det bara svart och en explosion som inegen vill vara med om...händer inte ofta...men när det händer så är det med besked.

Efter att den där katten med en jaktinstinkt som är bara för mycket hade släpat in en mus och lagt på mattan i hallen så har jag dörren stängd...vill inte vara med om nåt mer i den vägen...kan vara tacksam att det var en mus och inte en fågel eller en orm som hon också brukar släpa hem....jäkla katt...försökte få hankatten att ta ut musen men han är för gammal och senil för att fatta så det gick ju sådär...slutade med att jag drog ut mattan den låg på på trappan och i morse när jag släppte ut Gunnar så ramlade poletten ner och han tog den nån annanstans.

Mår annars ganska bra här i lugnet ....men så började det igen....telefonsamtal jag inte vill ha....jag är inte gumman för han...kommer aldrig att bli....trodde att han skulle kunna vara den vän jag kunde vara ...trodde jag hade varit tydlig med det, att det är så fel det kan bli....dessutom så har jag sagt att mitt hjärta har nån tagit....men hissen går inte ända upp.....