marithape carpe diem

Hittade inte motivationen att skriva igår....jag som brukar använda skrivandet som terapi...men det var totalt stopp....jag har mått så dåligt av en människas betende...att en enda människa kan få en att må så jävla dåligt, men när man går så över gränsen utan att fatta vad man gör även om man säger det så kommer allt tillbaka...det där hur män kan bete sig, hur man försöker få dom att förstå men det går inte in....det skrämmer mig till vanvett. 

Var iaf en fin natt på jobbet...vi hade med oss en av nattjejerna på huset som gick intro...dom är övertaliga på huset så hon ska kunna hoppa in hos oss vid behov. En jättetrevlig tjej var det så jag hoppas hon kommer att trivas hos oss trots att våra jobb är så olika även om vi jobbar natt båda två. Kaos på jobbet nästan varje kväll vi kommer dit...många bra vikarier också fast dom är unga och oerfarna men det finns dom som skulle förstå att vården är inget för dom, och hittar dom inte där vi åker så blir det svårt. Norra delen av kommunen är stor...vi har från Storå, Stråssa Ramsberg Allmänningbo Kloten Löa Guldsmedhyttan Mårdshyttan Öskevik och alla andra småbyar däromkring så det gäller att hitta alla stugor i skogen....På natten är det enklare att vara vikarie då det alltid finns en ordinarie med och vi har alla jobbat många år och kan vägarna...men på dagen är det en katastrof...kommer att bli en kaossommar.

Träffade en underbar människa idag som gjorde min dag...som tyckte att jag hade fina ungar som lyckats bra i livet...det kändes så härligt att höra...jag som alltid fått höra att en ensam mamma med 5 barn, det kan aldrig bli bra...dessutom med en missbrukande pappa i bakgrunden....men dom har växt upp till 5 fina människor med stor sammanhållning och kärlek till varandra....man behöver inte ha en massa pengar och köpa lycka till barnen...men en massa kärlek, kramar och pussar varje dag kan göra dom till kärleksfulla människor ....att lära sig vad som är rätt och fel och att respektera andra är inte heller fel att få lära sig...men med den där lille spjuvern vi har i familjen har inte varit helt lätt att få på banan...men då har jag haft min underbara vän i Slöjsmossen som med sina fyra söner varit en fantastisk förebild för han...glad och tacksam är jag och ödmjuk inför att vi har den fina sammanhållning och kärlek till varandra som vi har. Den kärlek som räcker till fler...till dom som förtjänar det och som varit ett underbart stöd och peppat mig till den jag är idag.