äckelgubbe

Fick hit en liten Lovi igår kväll då hennes föräldrar fått besök och ville gå på fest. Så skönt att höra någon andas bredvid när man ska sova...men lilla damen har fått för sig att hon ska ligga i mitten...det är nog för att hon och Charlie bråkar om vem som ska ligga i mitten när dom båda sover här...så nu var det till att trängas med henne i typ en säng och den andra var tom...lilla skitungen som har sparkat mig i ryggen och hostat mig i nacken hela natten....men vad gör det, jag har ju så många andra nätter att sova som jag vill.
Mår så fruktansvärt dåligt av den där idioten som inte fattar ett jävla dugg....jag har stängt av telefonen men är fortfarande aktiv på fb...och då är plötsligt han det också...han som nästan aldrig är ute på fb annars...så nu får jag hatta hit och dit med det också...så fort jag ser att han är aktiv så stänger jag ner fb....han ska fan inte få en chans att prata med mig där....hur jävla dum i huvudet får man vara...hur fan tror han att jag skulle ha nåt intresse för han...det känns som en jävla kränkning mot min syster allt han sagt. Jag känner bara ett stort jävla äckel när han skriver...hur kan man låtsas att man sörjer så och sen bete sig som han...jag blir så ledsen för min fina systers skull, hur kunde hon vara så naiv och blåögd...jag trodde att det var jag som var det men psykopater genomskådar jag ganska snart efter mina smällar. Hoppas att Anette i sin himmel ser vad som pågår och kan hjälpa mig...annars vet jag inte vad jag ska göra för att få idioten att fatta...jag har aldrig tyckt om han och därför har vi inte umgåtts med han i närheten...jag hade alltså inte fel i det jag kände....äcklig är han. Trodde i min enfald att jag skulle ändå kunna vara en vän och att vi skulle kunna ha stöd i varandra...men så kommer det aldrig att funka...min sorg och saknad är min och hans är fan bara ett jävla spel. Nu vill jag bara att det här ska ta slut och jag kan få känna den trygghet med män som han, den finaste visade mig att det finns...att alla inte är lika...men tyvärr så finns alltför många...ingen och iaf inte han ska få mig att inte tro på kärleken...den kärlek man har för dom som förtjänar det.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0