marithape carpe diem

Nu är sista natten gjord och det är äntligen semester....sov till 1 idag och fick lite gjort för en gångs skull...duschade och åkte till loftet och tog en fika...om dom som satt där visste vilken kraft det ligger bakom att jag tar mig dit...något jag aldrig någonsin skulle ha gjort för bara 2 år sen....nu har jag haft någon med mig dit, förra sommaren och hittills i år...men att jag skulle få modet att gå dit själv fanns inte på kartan....känner hur självkänslan blir bättre och bättre och det är så mycket tack vare han som peppat och stärkt mig....om han bara visste vad han har gjort genom att vara den han är...så det är väl inte konstigt att han finns i mitt hjärta och är den finaste jag vet. 

Det kommer att kännas i hjärtat i morgon, det har redan börjat idag och gråten är inte långt borta...men som jag sagt tidigare, jag är ännu känsligare när jag är trött och förhoppningsvis känns det bättre i morgon för jag vill ju att han ska ha det bra och vara glad. Måste få till att packa och få till det som jag ska göra, men det går trögt...ska gå till Sven Larssons i morgon och se om jag kan fixa mobilt bredband...utan det klarar jag mig inte...eller det gör jag väl, det gjorde jag ju förra året....men jag hatar att hålla på med telefonen för det blir tokigt allt för ofta och så kan jag inte skriva på bloggen...min livlina. Det kommer säkert att bli bra...jag kommer att ha så fullt upp i Frostviken så jag hinner nog inte tänka och fundera så mycket som jag gör här hemma....var positiv och se till att vara glad...det är det jag försöker säga till mig själv....men saknaden kommer ändå att finnas där som en klump i magen...precis som den gjort hela dagen idag....