marithape carpe diem

Tillbaka till verkligheten...efter fem underbara veckor så är jag hemma igen...har inte hunnit skriva något på bloggen då jag jobbat väldigt mycket och resten av tiden har jag prioriterat mina underbara vänner...under de fem veckor jag varit i Frostviken har jag varit ledig sex dagar så det har mest varit jobba och sova...men vad gör det när jag älskar mitt jobb, mina härliga kollegor och goa vårdtagare...sista dagen var det en tant som är känd för att vara lite barsk och inte är så snäll med alla som ropade på mig att jag skulle komma in på hennes rum. När jag gick dit så ville hon bjuda mig på hjortron och grädde och för att inte såra henne och jag ändå hade en stund över så satt jag mig hos henne en stund. När jag skulle gå så sa hon att det ska du veta att det är inte alla jag bjuder på det här och lova mig att du kommer in och säger hejdå innan du slutar i kväll, såklart jag gjorde det och då fick jag en kram av henne och så sa hon: du är alltid så glad och hjälpsam så det har varit så roligt att ha dig här....som det värmde i hjärtat, jag som är så känslig för allt kände hur tårarna brände bakom ögonlocket...men det var glädjetårar...det är just sånt här som gör att jag älskar mitt jobb, när jag kan göra någon annan glad och göra livet lite ljusare trots sjukdomar i livets slutskede....men nu var det tanten som gav mig glädje. Trots att jag älskar att vara i Frostviken och en del av mig skulle vilja stanna där så finns det en längtan efter dom som jag älskar här hemma...jag önskar att jag hade dom hos mig där...då skulle livet vara perfekt, men så blir det aldrig och då får jag ha mina två skilda världar...ett där jag är glad och mår bra och ett där jag har dom jag älskar men inte mår så bra i själen som jag vill....