marithape carpe diem

Somnade som en stenad igår och sov till halv elva.....totalt klappslut men nu känner jag mig pigg och utvilad för första gången på länge....startade med en riktig storstädning av köket där jag skrubbade rent överallt, tog lister och skåpdörrar och avslutade med att byta gardiner...sen väntade en stor hög med tvätt som skulle strykas....jag stryker ju även lakan och påslakan så det tog en stund....satt mig en stund vid tv:n och vilade ryggen och dumt nog tittade jag på Sofias änglar....huvva så tårarna rann...jag kan inte se såna program utan att gråta så varför tittar jag på dom egentligen....kanske för att jag förstår då att jag har det ganska bra ändå...det finns dom som har det värre...mycket värre. Tog tag i det där berget med kläder som av nån anledning blir på stolen i sovrummet också...jäkla tonårsfasoner....jag borde skärpa mig där som jag tjatat på mina ungar under alla år och så är jag inte ett dugg bättre. Känns som att jag vill ha något för händer hela dagen för att den ska gå fort.....vet varför....han är inte här och jag får en klump i magen....är en knepig känsla....men han är den enda jag är trygg med och bara vetskapen om att han finns där gör att jag vågar så mycket mer....jag kan vara ute bland folk, jag behöver inte gömma mig längre....även om jag aldrig kommer att lita på en man igen så finns han där....den som fick mig att leva igen. Nu har jag duschat och tagit på mig pyjamas och slagit upp ett glas rött....känns som en helt ok lördagkväll i alla fall....