marithape carpe diem

Två jobbnätter gjorda...måndagnatten var rent ut för jävlig, så mycket har det ta mig tusan inte snöat en natt på hela vintern. Det var som att ha en vit vägg framför sig och det bara flimrade för ögonen. Sommardäck på nattbilen så det gick inte att köra fortare än 40...den mesta tiden av natten var vi nog i bilen och vårdtagarna fick vänta på sina besök. Som tur var så var det inte så många larm och inget som var prio 1...då var det skönt att komma hem och krypa ner i sängen, somnade nog innan jag lagt huvudet på kudden.

Då var det betydligt bättre i natt då all snö hade försvunnit igen...det gick fort med att den försvann. Lugn natt utan ett enda larm...bara en ilsken farbror som var på superdåligt humör då vi var tvugna att väcka han...kollegan hissade upp sängen för att det skulle bli lättare för han att resa sig upp...men det tyckte inte han...tokfan var i iaf det snällaste nån av oss blivit kallad...jag fick gå ut i köket för jag bröt ihop av skratt och kunde ju inte låta han se det...

Som vanligt stängde jag av larmet utan att veta om det så istället för att vakna kl ett så vaknade jag två...då blev det lite panik eftersom jag hade tid hos Rolf tjugo över tre, så snabbt in i duschen och en kopp te och iväg.

Var upp till Peter en sväng med Erik, Lisa, Rickard och John...John fick en trampbil och en traktor och var överlycklig..Maggan kom en sväng och lånade en bok där handlingen är ett mord som utspelar sig på elevhemmet i Gäddede, en riktigt bra och spännande bok.

Ska försöka komma i säng i tid i kväll...känner nu hur trött och sliten jag är...men bara jobbhelgen är över så är jag långledig och ska försöka att ta det lugnt och ladda batterierna...känns som att man nu iaf kan ta en dag i taget och ett steg i rätt riktning...men ibland dyker det upp nåt minne eller att jag tänker att det måste jag berätta för Anette...och då kommer tårarna...men det är inte lika jobbigt att gå ut på byn längre....