marithape carpe diem

En sån där dag när man vaknar på morgonen och bara tänker att nej det får inte vara morgon än...jag vill inte vakna...inte nu....aldrig.....försöker hela dagen att somna...på soffan ...i sängen...på soffan...ja så där går dagen och jag kommer aldrig ur pyjamasen. Hade en läkartid idag men det orkade jag inte, får ta det senare. M ringde och det kändes lite lättare en stund att bara få surra lite och glömma allt...såg att jag skickat till den finaste av misstag igen...men han förstår ju att det var ett misstag och det känner jag inte att jag behöver förklara nu.

Jag lovade kollegan att ta hennes tisdagnatt då hon har fullt upp med älgjakt...så nu är det bara att rycka upp sig, ta sig in i duschen och på med jobbkläder...får sätta på mig den proffessionella masken och försöka hålla tillbaka dom där jädrans tårarna som bara kommer utan att jag kan hjälpa det...men man kan ju hoppas på att det är mycket att göra i natt så jag inte hinner tänka så mycket...inte för att jag önskar att nån ska bli sjuk eller göra sig illa utan mer sånt som man kan prata bort...när nån bara behöver få prata eller en hand att hålla i....

Jobbar onsdag och torsdag natt oxå...och det är väl kanske bättre att göra det än att gå här hemma och må dåligt eller att ligga och sno i sängen halva natten innan jag somnar...men det går väl över...precis som allt annat gått över. Men det är tungt när man ser sitt barn må dåligt och när andra försöker trycka ner en för att man inte sviker...men jag sviker aldrig nån jag älskar...