går sönder

Vaknade tjugo över sju i morse...hade fått ett meddelande av Linda som fick mig att skratta...hur skönt kändes inte det...gick upp och kollade på tv men det slutade med att jag somnade och solen sken rakt i ansiktet...fortsatte tillbaka till sängen och somnade om där...det känns som jag kan sova dygnet runt nu....vaknade och fuderade på om jag skulle dammsuga...men det blev en flera timmar lång fundering, men nu är det gjort....kände mig helt slut efter det. Jag skickade ett sms till M hörde om hon hört nåt från läkaren och då ringde hon upp mig och talade om att dom inte hittat nåt på någon röntgen så varför hon har så ont är en gåta...men skönt att höra att det inte var cancer igen.
Det känns som att jag går sönder inuti....vill inte gå ut orkar inte göra nånting...nu är jag där jag inte ville vara...så lätt var det att knuffa ner mig i det svarta hålet igen....jag vet inte vad det är som gör att jag bara blir förvirrad....ibland känns allt så bra och jag kan känna att han är min vän...men så bara tvärvänder det och jag blir nån som inte finns...det är det som gör att jag åker ner i det där hålet...den där ovissheten och rädslan att ha sagt eller gjort nåt som sårat....önskar att han kunde säga om jag gör nåt galet...jag vet att jag är impulsiv och rak...säger vad jag tycker och känner i alla lägen...kanske jag skulle vara lite mer eftertänksam....men då är det ju inte jag...då är jag ju där igen, att jag anpassar mig för att passa in....så jävla svårt och tårar som aldrig tar slut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0