Får jag vara neutral

Igår kväll vid halvtolv tiden så var det nån som kastade nåt på mitt sovrumsfönster...jag blev helt stel och låg stilla i sängen och vågade knappt andas....det var bara en gång så efter en stund så vågade jag mig upp och tittade i fönstret men det fanns ingen där...eftersom porten är olåst så kände jag att om det är nån som vill mig nåt så hade den kunnat ringt på dörren istället...kanske det var nån som bara ville skrämma mig...och ja...den lyckades.
Vaknade i tid i morse iaf och åkte ner till mamma och följde med henne till frissan så hon blev fin i håret.
När jag kom hem så fick jag besök av Erik och han hade Emma med sig...jag kommer alltid att ha min dörr öppen för mina barn oavsett och Emma har jag alltid tyckt om på jobbet...en glad och rolig tjej...varför ska jag behöva ta någons parti? Varför kan jag inte bara få vara neutral?....Det känns ibland att dom som gapar värst har mest i sitt eget bagage, men att dom glömt det eller förträngt eller vad dom nu gjort.
Min kärlek för Erik är villkorslös...precis som den är för mina andra barn, och så kommer det alltid att vara.
Jag ser ju hur dåligt han mår men såg oxå hur han blev gladare ju mer vi pratade och att jag och Emma hade mycket att prata om oxå då vi jobbar på samma ställe.Dessutom har inte Emma gjort nåt som helst fel...hon var fri och behövde inte ta hänsyn till nån annan...jag har varit i samma situation som henne så jag vet hur det är...varför är det alltid kvinnan som gör fel?
Jag vet att Emma oxå har fått ta mycket skit när hon och hennes sambo gick isär, men jag har inte hört bådas version så därför är jag neutral där oxå.
Hur mycket dom än skriver till mig och hur mycket dom gapar på mig så kommer jag aldrig att svika mitt barn.
Älska mig mest när jag förtjänar det minst är ett ordspråk som är sant....
När äldsta dottern mått dåligt och det har varit turbulent i hennes förhållanden så har lillebror funnits där...när dom andra systrarna mått dåligt i förhållanden så har han funnits där...båda mina söner är empatiska och fina ...precis så som jag har uppfostrat dom...kanske tjejer har svårare för den biten.
Idag har jag känt att jag behövde få ur mig all skit...att jag behövde prata med någon som är klok och alltid ger mig fina råd...men mitt jävla meddelande på messenger stoppar mig från det....hur ska jag agera eller skriva så att han förstår vad jag menar...jävla skit....det enda jag vill vara är en vän...en vän till den finaste vän jag mött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0