marithape carpe diem

Pratade en stund med den finaste på chatten igår...han gör mig så lugn och jag är så tacksam att han finns...somnade ganska snabbt men vaknade igen halv fem och det var omöjligt att somna om...tankar som bara snurrar och den där knuten i magen....somnade en stund på förmiddagen istället och det känns inte ok.

Får ingenting gjort här hemma och det känns som att jag bara vill fly bort...men vad är det jag flyr ifrån då...åkte iväg och hamnade i Ludvika....var det en slump eller nån som ledde mig dit, för när jag kom dit så kände jag att jag skulle gå till kyrkogården vid Ulrika kyrka och prata med C....det låter kanske helt sjukt men jag brukar åka till minneslunden och prata med brorsan om jag känner mig nere så varför inte göra samma med C...jag har ju förlåtit han när jag gick vidare i livet så varför ska inte vi kunna hjälpas åt när ett av våra barn mår dåligt...en gång har jag ju ändå älskat han och även om kärleken tog slut så har vi tre barn tillsammans och tog han inte sitt ansvar i livet så kan han väl göra det från sin himmel....ja jag vet att jag låter flummig och konstig, men när gråtattackerna bara kommer utan att jag kan göra nåt åt dom så måste jag hitta vägar ur det här.

Den känsla jag har i kroppen är precis densamma som jag hade då både föräldrar och syskon tog avstånd från mig för att jag blev kär i fel man...därför blir jag så ledsen när sonens systrar reagerar på precis samma sätt och jag vet att det enda han behöver just nu är all kärlek och stöd från familjen. Som tur är har han världens finaste storebror som verkligen visar att han finns där...och storebrors underbara sambo som förstår vad han går igenom nu...även den finaste fattar att man inte rår över sina känslor och det älskar jag han för....

Jag vill inte heller gå ut på fb för då är jag rädd att det kommer meddelande på chatten och det orkar jag inte just nu...jag ska gå ut senare i kväll när dom flesta har lagt sig....

Kom på i kväll att jag glömde tiden hos Rolf...jag får ringa till han i morgon.