marithape carpe diem

Nu går jobbnätterna fortare än någonsin...26 fasta besök varav två gånger till Allmänningbo, bara det är 12 mil...så stunderna i lokalen blir inte långa. I natt ska jag jobba med vikarien igen...men det är sista natten med henne så det är bara att bita ihop....bara hon kan hålla tyst nån minut så kan det nog gå bra....när det känns som man har hela ansvaret själv så är det lite jobbigt när nån surrar hela tiden och man ska försöka ha koll på allt så inget missas eller nån medicin blir fel...såg förresten en av våra vårdtagare utanför systemet här i kväll så då vet jag vad vi har att vänta oss där....

Känner mig lite nervös för morgondagen och vet inte riktigt hur jag ska göra....vara vaken tills jag ska vara på ortopeden 11:30 eller sova två timmar. men sover jag så är jag rädd att jag inte vaknar av mobilen....men samtidigt känns det som jag är en trafikfara om jag är vaken hela tiden...äh det löser  sig.

Det känns lite ovant att ha en liten frågvis tjej här när jag ska göra mig i ordning...är ju van att kunna ta det lugnt....men det är ju inte så lång tid så det kommer att gå fint....eller det går så bra som man gör det till.

Tänk att man kan sakna en person så mycket när man inte sett han på flera dagar...kommer inte ens ihåg när jag såg han sist....känns som det var längesen iaf...alldeles för längesen....