marithape carpe diem

Sista natten innan semestern blev som den brukar, är som att då ska man få vad man tål...kateterbyte, njurkateter som lossnat och försvunnen dosett var väl en del av nattens prövningar...men det är väl det som är så underbart med det här yrket, ingen natt är den andra lik. Ont i ryggen av låsningen...det känns som varje andetag ska döda mig så när jag kom hem ringde jag vc igen och fick en tid 11:30...så det blev att snabbsova 2 timmar och sen kasta sig in i duschen och dra iväg...mer citodon och så la han till paraflex så nu hoppas jag att det ska ge sig...jag har ju veckan på mig och ska till Rolf på onsdag.

Var tvungen att åka ner till mamma och förbereda för hennes besök på usö i morgon. 9:10 kommer sjukresan så det blir ingen sovmorgon i morgon heller...

Skulle ju lämna nyckel till jobbet och taggen till nyckelskåpet till Alma innan jag åkte hem i morse..och det kom jag ju ihåg..inte! Jag blir galen på mig själv att jag är så virrig och vimsig med vissa saker, så det blev att ta en tur till Storå och lämna dom så hon slipper förlita sig på den hon jobbar med.

Regnat som fan har det gjort till och från idag...det stämmer nog bra med mitt humör just nu...en klump i magen och tårar som bara kommer hela tiden...jag blir så jäkla osäker...har jag sagt nåt som är fel...har jag gjort nåt som är fel...det känns som det...eller är det min osäkerhet och att jag överreagerar...fan va jobbigt det är...jag vill inte längre kommentera på fb för då kanske han tycker att jag är jobbig...det är såna tankar som snurrar hela tiden och får mig att må så fruktansvärt dåligt....

Jag skulle vilja ge han en kram och tala om hur mycket han betyder innan jag åker, men jag hoppas han förstår det ändå...