marithape carpe diem

Vilken jäkla natt det var...trodde jag skulle få en riktig smäll av en vårdtagare som blev helt galen när vi kom...tur att han inte kunde röra sig så fort för han jagade oss genom hela hallen och bara vrålade...vi dokumenterade det och pratade med planeraren i morse, för inte vill jag gå dit igen....men eftersom han är beviljad ett besök och vi har fått ett uppdrag så kan det bli svårt.. hade så jäkla svårt att somna i morse...tusen miljoner tankar så när mobilen väckte mig så stängde jag av den utan att veta om det...men jag vaknade halv två iaf och tur var det för jag skulle ner till mamma och hjälpa henne att göra julfint...så nuåterstår kaoset här hemma, men det vet jag inte riktigt var jag ska hämta orken till...jobbar ju onsdag och torsdag.

Såg han den finaste idag...usch det gjorde bara ont....hur ska jag ta mig ur det här...hur gör man för att glömma? den dagen mamma inte finns längre ska jag försöka ta mig härifrån...jag känner att jag går sönder invärtes och jag vill ju bara vara glad och lycklig....men det går inte om jag ska bo kvar här...tur att M ringde i kväll när jag kom hem...hon kan få mig att skratta och jag mår lite bättre en stund....annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort...ibland känns det som jag får ett knytnävsslag i magen och jag får samma känsla som jag fick när C fick sina utbrott...känner hur jag skakar inombords, precis som när man fryser....precis så kändes det idag....

Men jag försöker ta nya tag i morgon och försöka ta ett steg framåt...det blir bra...det måste bli bra.