marithape carpe diem

En dag ringde det på min dörr och när jag öppnade stod min datalärare där....han var både charmig och visste hur han skulle få mig på fall. Vi inledde ett förhållande trots att han var gift....det sämsta val jag gjort i mitt liv. Eftersom han bodde i Ludvika och jag i Kopparberg så levde vi ändå varsitt liv, tills han tog över mitt och jag inte hade varken något val eller vilja...ett exempel var när jag skulle med min klass ( jag läste på komvux) på avslutning på Tages, jag fick lova att åka hem så tidigt som möjligt och ringa när jag kom hem. Det drog ut på tiden och jag var inte hemma förrän klockan var 24...med hjärtat i halsgropen åkte jag hem och sprang in i lägenheten och gick in i köket där telefonen var...inget svar och jag känd paniken komma...då ser jag ut i hallen och där står ett par skor, jag tittar mot vardagsrummet och där i mörkret sitter han....varför fattade inte jag då...det var inte av kärlek han satt där...det var av makt och kontroll. Tidigare hade han fått mig att flytta till en lägenhet på andra sidan byn, innan hade jag mamma och två bröder som grannar...såklart han ville ha bort mig från dom....för tidigare så hade jag och en vän varit på Bångbrofolkan och när vi kom hem på natten så kom han, han hade känt på motorhuven på min bil och den var varm...han var galen och trodde att jag varit med någon annan...där och då kom första slaget....varför avslutade jag inte det då....men han ringde ju dagen efter och var så ledsen och bönade och bad att vi skulle fortsätta, det skulle aldrig mer hända.Jag blev gravid och det var inte det vi hade planerat...jag ville ändå behålla barnet men han ville att jag skulle ta bort det....många tårar och hot  senare så gjorde jag som han ville och hamnade i en djup depression....dom dygnen på psykakuten vill jag aldrig mer uppleva och jag ångrar att jag inte lyssnade på pappa när han kom och hämtade mig och körde mig hem till han i Nyberget....men jag var redan förlorad i Calles makt....den julen vägde jag 49 kg och var en spillra av mitt forna kaxiga jag...tack vare min fina vän som stod vid min sida så kunde jag hålla mig uppe och inte låta mina två fina ungar förstå hur illa det var. Båda mina bröder försökte få mig att förstå...men vem vill förstå när kärleken är så stark....det var efter det som han ordnade en annan lägenhet till mig....det dröjde tre månader och sen var jag gravid igen...den här gången var jag fast besluten att behålla barnet och det ville han oxå...ett kärleksbarn....men det var många turer med det oxå innan han föddes....vårat lilla underverk...så lycklig jag var den dagen han kom till världen trots att jag fick fixa det själv....han gjorde ett uppehåll just då...ett av många...men när våran lilla son kommit till världen så fanns det bara vi....det jag upptäckte senare var att den destruktiva sidan återkom med jämna mellanrum.....