marithape carpe diem

med att hjälpa mina älskade ungar. Det är inte alltid så enkelt att få den hjälp man behöver men har iaf fått prata me en kurator idag så det känns som att vi är på väg mot något iaf även om det kommer att ta tid. Det finns saker som man som barn inte ska behöva vara med om men ibland är livet så orättvist att man måste det och vissa kan hantera det och andra inte utan vänder det inåt och hamnar i en spiral  som man tappar kontrollen över. Man blir arg sur o ledsen men kan inte ta kontrollen över det, man stöter bort vänner och andra omkring sig man känner sig bara mer o mer ensam och sluter sig inom sitt skal, då är det tur att det finns vänner som ändå bryr sig och vänder sig till nån vuxen som kan ta tag idet. Det har varit många tårar idag men känns som det finns en öppning till ett ljus. Har ringt F-kassan ang Eriks barnpension och det var då inte underligt att jag inte fattat något  eftersom dom hade skickat fel blankett=) kunde alltså andas ut hade inte blivit helt hjärndöd. Men att ringa till F-kassan var inte det lättaste. måste först knappa in en siffra för att komma till kundtjänst sen efter att jag talat om mitt ärende så skulle hon koppla mej vidare till Umeå (eller var det Luleå?)då blev det helt plötsligt en dataröst som sa att numret hade upphört och sa ett annat nr, slog det numret och blev placerad i kö med nr 83=) nåväl efter en viss väntan så fick jag prata med en kille som skulle skicka rätt blankett  knapparna för de olika blanketterna sitter bredvid varandraoch tanten jag pratade med förra gången hade tydligen sluntit med fingret så det blev fel ^^). KIllen jag pratade med var iaf trevlig  men det tror min käre son (Tobias) att det beor på att han säkert var nyanställd=).Ska försöka ta mej för med nåt vettigt( vad nu det kan vara) en stund , hörs senare och kom ihåg var rädda om varandra.