marithape carpe diem

En jäkla skitnatt....vaknade flera gånger av att jag skulle kräkas...det liksom kom upp i halsen och hade jag legat på rygg hade jag kvävts....känner att det är ätstörningarna som gör såhär....när jag äter ordentligt så reagerar kroppen med att jag ska kräkas....det är ju den är van vid.....eller ordentligt ska jag kanske inte kalla det....för hetsätning är väl långt ifrån ordentligt. Mår riktigt jävla dåligt just nu....det är som att när mamma kom in på ett boende så släppte jag taget och all kraft bara rann ur mig...sipmötet tog det sista av orken när det gäller henne....så kom försvinnandet av den 17 åriga flickan och direkt när jag läste om det osunda förhållandet med extrem svartsjuka så kände jag att hon lever inte.....jag vet det för jag hade bara tur som överlevde....jag har ännu inte fattat varför jag gjorde det....med fingrarna runt halsen och någon som sitter på en så är man ganska säker på att det är nu man ska dö....och det var bara en av gångerna. Gör så ont när jag ser unga tjejer välja helt fel män...men förstår att det är inte lätt då jag som 33 åring inte kunde se det...svartsjuka är den värsta sjukdom som finns....om man är rädd att ens partner är otrogen så är det bättre att avsluta förhållandet för det kommer ändå att ta slut....inte för att nån var otrogen utan för att svartsjukan dödade alla känslor....jag har valt fel män i mitt liv och jag vet nu att det finns en anledning till det....därför avhåller jag mig från män....jag kan fortfarande älska, men gör det på avstånd.....

Sipmötet hos mamma gick väl sådär....varför ta en tid när hon precis ätit lunch och är jättetrött....som dom såg det nu så kan inte hon komma hem så det är bara att avvakta några veckor till för jag tar inga beslut över hennes huvud och ansöker om säbo....det beslutet får mamma ta själv, jag mår fan nog dåligt ändå utan att dom ska tvinga mig till något jag kommer att må dåligt av resten av livet....

Mitt älskade lilla lyckopiller kom i tisdags och sov över, älskar att ha henne här och det är en av de få stunder jag kan känna nån sorts glädje...torsdag ringde hon och ville sova över igen och såklart fick hon det, skulle aldrig neka henne det....hellre säger jag nej till jobb än att säga nej till henne. Jag flätade hennes hår så hon var så lockig och fin som hon ville när hon skulle gå till skolan....älskade unge vad vore jag utan dig....

Åkte till Ludvika idag och köpte lite nya ljusstakar och stjärnor...jag klarar inte att vara själv hemma....dom där jäkla gråtattackerna som jag inte kan styra.....som kommer i bilen, på jobbet,hemma på affären ja överallt och jag får bara vända och gå iväg....det kallas det långa farvälet....demensen som tog min mamma ifrån mig både hastigt och utan förvarning...orkar inte med mer förändringar i mitt liv oavsett vad det handlar om....det gör alldeles för ont....

Hade en fin fredag, lördag hos äldste sonen med familj....körde hem i ett jäkla skitväder med ösregn så den resan tog en halvtimme längre än den brukar göra. Skjutsade hem Lisa efter att hon haft en vinkväll med vänner och som slutade på John Scotts. 

Har så jävla svårt att sova och slappna av, somnar framåt fyra fem och är död när larmet går igång......igår kände jag att jag var supertrött och sa godnatt till den finaste och vad händer....en minut senare somnar jag på soffan och vaknar två timmar senare.....så var det kört att somna om igen.....drömmer så konstiga drömmar också, drömmar som får mig att gråta och så vaknar jag av att jag gråter och kan inte somna om. I morgon kommer iaf mitt lilla lyckopiller och då kan jag sova lugnt när jag hör en annan människas andetag bredvid mig....onsdag ska vi ha sipmöte för mamma och sen ska jag åka med mina underbara tjejer till ett tomteloppis i Hjulsjö och sen är det dags att jobba en natt igen. Är så glad för att han den finaste har kunnat uppfylla sin dröm....är han glad och lycklig så är jag det.....

Är dålig att skriva här....men det finns en orsak. Jag är så jäkla trött så jag bara orkar inte de kvällar jag är ledig.....har jobbat 7 nätter av 12 och ska jobba även i morgon natt. Då har jag bara lagt mig tillgänglig två nätter den här veckan. Jag klarar inte att vara själv här hemma så då har jag känt att det är bättre att jobba på nätterna för då sover jag på dagarna. Kanske har det blivit för mycket för igår sov jag till två, var vaken en timme och sov till fem....var vaken två timmar och sov till nio, var vaken tre timmar och sov till kvart i elva dagen efter då jag vaknade av telefonen.....gick upp och duschade då Penny penntroll skulle komma vid halv ett....tog en lång promenad med henne och såg han, han som får mitt hjärta att slå volter....åt en halv kebabrulle med Lisa och Rickard som föredrog pizza...blev bokad på timecare i morgon natt....så är det bara torsdag att stå ut men då är jag förhoppningsvis trött....sen åker jag till Vingåker på fredag till lördag och är chaffis åt lisa på lördag natt. Jag  vet nu hur det känns att ha en anhörig som inte är som den brukar....förstår nu vad han menade, han den finaste...det är en sak att vara professionell i sitt jobb och en helt annan sak när det gäller nån anhörig...det gör så jävla ont och ibland undrar jag hur jag ska orka....men med jobb och mina fina barn och barnbarn så tar jag mig fram en dag i taget.....

Igår var mitt lilla lyckopiller här och vi åt pizza och hade mys i soffan innan det var dags att läsa saga och sova....jag var inte långt efter Charlie att somna efter att ha sovit 21/2 timme....fattade inte vad det var när mobilen larmade kvart över sju men lillskruttan skulle ju till skolan. Åkte till Ludvika på em efter dusch och lite fix här hemma....till min fina moster som trots sina 88 år är helt klar och redig...precis som mamma var i samma ålder. Så fint att ha moster och kusiner som jag kan ha stöd av och som förstår hur jag känner....det är ok att gråta sa moster, men jag har gråtit färdigt...så kul att höra mosters berättelser vad hon och mamma gjort under deras uppväxt och kunna dela barndomsminnen med kusinerna....kom hem till ett snöigt kopparberg...jävla skit för jag får inte på vinterdäcken förrän nästa vecka och jag  ska jobba fredag och lördag natt....blir så jävla trött på snorungar som kör som idioter på byn med sina EPA och föräldrar som inte bryr sig....och så han den finaste som är så jävla konflikträdd så han inte har en åsikt om det...trots att jag vet att han har det egentligen....det är en av de få få gånger jag blir riktigt förbannad på han.....men som vanligt så bara sväljer jag det....fan att han är den finaste jag vet...den jag älskar villkorslöst.....

Två nätters jobb blev helt plötsligt tre...men vad gör det då får jag bara mindre tid att övertänka....blev en sån natt ändå när jag såg att det lyste i fönstret hela natten och även på morgonen....att det kan göra så ont......idag hade ssk ringt till mig två gånger men jag hade mobilen på ljudlöst så jag hade inte vaknat av det....inte heller vaknat av min mobilväckning då jag hade ställt in den på 13  men inte aktiverat den så när jag vaknade var klockan 16:05....blev full fart att hoppa i käderna och åka ner till Solgården där ssk kom in i mammas rum efter en liten stund då hon sett att jag var där. Så glad och tacksam att hon var tillbaka.....den info jag fick idag var tio gånger mer än jag fått på hela veckan....och även en fin engagerad personal som hade vett att presentera sig och som jag kände var rätt person på rätt plats....ingen jävla Thailändska som inte har förstått det där med bemötande och värdegrund...ja jag mötte även svensk vårdperonal som hellre satt med mobilen i personalrummet än tog hand om vårdtagare och anhöriga. Nåja det lägger jag bakom mig för jag vet att Anna finns där och det räcker långt....och kärleken till mina fina ungar som finns där alltid....och kärleken till han....den finaste, den som aldrig tar slut......

Igår hade jag mina små lyckopiller här då deras föräldrar är på kurs....Älskar verkligen att prata med John, så underbar och totalt utan filter i det han säger. Han berättade att mamma städar och diskar och pappa är bara jobbig....att han måste ha tre ögon för mamma hittar ingenting och han hade fått en overall av farmor och hon är gammal som du mormor.....älskade unge du ger mig så mycket kärlek och kraft att orka i allt skit.

Idag skjutsade jag Lina till psykologen i Nora igen men nu var det sista gången....hoppas min unge får må bra igen....frågade henne vad hon ville ha till lunch och hon valde stekt torsk med potatis, gräddsås och rårivna morötter....en barndomsfavorit som jag lagade under tiden hon fick sova en stund på soffan....älskar mina ungar mer än jag kan beskriva och gör allt för dom.

En ssk från Solgården ringde och sa att mamma hade varit pigg idag och varit upp och ätit frukost, till skillnad från igår då ssk ringde och sa att hon bara sov och hade en tanke om att skicka in henne, vilket jag sa tt vi skulle avvakta till idag.....var ner till mammas lägenhet och hämtade ullfilten hon älskar och åkte ner till Solgården. Där låg mamma och sov med bara en tunn filt över sig....en fallmatta låg nedanför sängen...Varför? tre personal satt i kontoret som är i samma rum som mamma ligger i....kände att jag inte ville väcka mamma för vad skulle jag prata med henne om med tre personal som satt och lyssnade på vad vi säger....för ingen av dom hade vett att gå ut och lämna oss ifred. Värdegrund...den utbildning vi i vården fått....den som är så jävla viktig att vi i Lindesberg kommun har fått en massa tavlor uppsatta på väggarna med alla jävla värdegrunder....efterlevs dom? nej inte ett jävla dugg...och absolut inte i Ljusnarsbergs kommun....ringde socialchefen men såklart var hon på tjänsteresa och återkommer på måndag....jaja det är ju höstlov nu....

 

Var ner till Solgården igår och lämnade mammas kläder, mediciner och hygienartiklar....ja och så rullatorn förstås. Erik hjälpte mig då jag inte fick in rullatorn i min lilla skruttbil.Trodde hon skulle vara där men det visade sig att hon inte alls skulle åka från Linde efter lunch som det var sagt utan kl 15:50.  Var det mest oproffessionella mottagandet jag varit med om....ingen info om något överhuvudtaget och det kändes mest som att dom ville att vi skulle bara försvinna. När jag bad om att få se rummet mamma skulle vara i så visade det sig att det fanns inget rum....det var en träningslokal där dom skyfflat in en säng ett bord och en stol och ställt dit en skärm. Bakom skärmen stod en massa rullstolar, rullatorer och annat skit.När jag påpekade det olämliga i det när det handlade om en blind människa som just nu är i ett förvirrat tillstånd så stod hon som ett jävla frågetecken. Jag kunde inte stanna och vänta in mamma så det var bara att åka hem med tårar som aldrig ville sluta rinna....fy fan det här är helvetet på jorden.....min räddning var att jag fick åka till Storå och jobba så jag inte var ensam hemma....ensam med tankarna som snurrar i huvudet och tar mig 30 år tillbaka i tiden......Var ner till Solgården idag när jag vaknat och där låg hon, min lilla mamma...låg ovanpå en bäddad säng och det är väl som det ska men det enda hon hade över sig var ett påslakan....om dom hade tagit sig tid att höra hur mamma vill ha det så hde jag kunnat upplysa om att hon fryser jämt och att hon brukar ha en ullfilt och en annan filt på sig när hon vilar. När jag frågade om hon hade larm på sig så kollade en personal och såklart hade hon inte det....men det skulle hon se till att hon fick....men det återstår att se i morgon. En lapp om att risperidon skulle hämtas ut låg där också.....hur jävla svårt är det att ringa och säga det istället för att jag ska åka ner dit och vända och tillbaka igen. Nej fy fan i morgon ska jag ringa socialchefen för så här får det fan inte gå till.....

Jobbat i natt och såklart jobbar jag när det är en timme extra.....en smått kaosartad start på natten med oroliga vårdtagare och ett dödsfall.....känns inte helt optimalt då att jobba med nån som inte är helt van på den avdelningen men det gick och det är huvudsaken.

I morgon ska mamma till kortids på Solgården....nåt hon inte vill och som jag lovat att hon inte ska behöva.....men nu finns ingen återvändo....det är för snurrigt och för att medicineringen ska hinna ha nån effekt så måste det bli så. är alldeles för osäkert i hennes boende då hon gått ut i trapphuset och på balkongen mitt i natten. Kommer inte att bli lätt i morgon men blir hon för agiterad så får jag väl helt enkelt åka därifrån även om det gör ont. Måste se till att få dit kläder,hygienartiklar och mediciner iaf.....ska lägga mig tidigt i kväll...är så jävla trött och tårarna har bara runnit hela dagen.....var till Lådan och hamnade bakom han...det gjorde också ont....vet inte varför.

Skickade iväg mitt lilla lyckopiller till skolan med grannarnas tvillingar och satt en stund framför tv:n....då ringer ssk från treskillingen och säger att mamma hade varit ut i trapphuset i natt och att hon pratat med läkaren som gick ronden och dom försökt få mamma att gå med på att åka till akuten....dom hotade med polishämtning och psykakuten så jag hoppade in i duschen och åkte ner till mamma som sov gott....satte mig i vardagsrummet och när hon vaknade så ringde jag ssk och gick in till mamma som utan problem gick in i badrummet och gjorde sig i ordning,När jag sa att vi skulle åka till Linde och träffa en läkare var det inga problem. Hon klädde sig och jag tog blodsocker på henne och gav henne insulin innan en personal kom upp och gav henne medicinen hon inte tagit på morgonen  sen väntade vi på sjuktransporten som kom 15:00...jag tog min egen bil då jag vet att om jag åker med henne och hon blir inlagd så får jag ta mig hem bäst jag kan.  Fick träffa en en jättefin ssk som hette Oskar som tog en massa prover och parametrar på henne som var helt ok....sen en läkare som verkligen lyssnade och fattade vad det var, blev skickad upp till röntgen som inte visade nåt onormalt....men som tur var så visade mamma sina hallucinationer och synvillor när både läkare och ssk var där, men trots att läkaren ringde psyköverläkaren så är det inget psykiskt....mamma blev inlagd i natt och jag fick åka därifrån efter fem och en halv timme.....totalt slut både fysiskt och psykiskt och känner mig så jävla förbannad på läkaren och ssk på treskillingen...hur fan tänkte ni där då ni tänkt att ha polishämtning på nån som inte är psysiskt sjuk utan kanske är inne i en demens....psyköveläkaren sa att en sån person flyttar man inte på utan hon mår bäst av att vara hemma....sen får vi väl se till att elimenera faror....hoppas Anne är tillbaka i morgon....den enda ssk som är värd nåt.

Var ledig lördag och söndag men var som förlamad....som att all energi går åt att bara andas ibland.....Jobbade måndag natt och det är min räddning, att få jobba och ha tankarna på nåt annat hur skulle jag klara det här annars.Att jag fick chansen att jobba på den bästa arbetsplatsen måsta ha varit ödet och änglarna som ville....hade aldrig klarat det annars. med dom bästa kollegor man kan ha där vi kan skratta åt det som skulle kunna driva en till vansinne....att vi kan prata med varandra och stötta varandra....så underbart och att sen få ha den bästa chef man kan ha är ju bara en bonus....ingen jävla psykopat nåt mer.Lilla lyckopillret ringde idag och frågade om hon fick sova hos mig och såklart får hon det....den ungen som ger mig styrka att orka vidare, hon är mitt allt.

Att få krypa ner bredvid henne är det finaste och bästa jag vet....då känner jag mig lugn och trygg....

Var till mamma idag och handlade åt henne....är så glad att humörsvängningarna är borta....men det där att hon sitter och pratar med någon som inte finns och upprepar saker två gånger det tar mer på mig än jag kunde tro......att ha sin mamma fullt klar och närvarande men ändå inte.....hur länge orkar man det.....

Ibland räcker inte orken till att skriva trots att jag vet att det är min ventil för att orka vidare....var ner till mamma på tisdagen och handlade åt henne. Så glad och positiv var ett tag sen hon var...är det för att Trajentan är borta? Var en stund hos henne och fikade innan jag for hem och sov en stund innan nattjobb. Hade ju skjutsat Lina till psykologen i Nora på fm. Sov 4 timmar på onsdagen då jag skulle vara barnvakt till John och Penny då deras föräldrar gick utbildning 16:30 till 19:00....älskade ungar så mycket energi och kärlek ni ger. Vaknade nio på torsdagen och såg att jag blivit bokad på timecare för natt på torsdag och fredag.....så roliga nätter med dom bästa kollegor man kan ha ....idag var jag ner till mamma och humörsvängningarna har jag inte märkt av se hon slutade med Trajenta....det var dom som gjorde mig så ledsen, att min mamma helt plötsligt kunde vara så elak....hennes hallucinationer och synvillor kan jag ta men inte att hon är elak.....så idag var en bra dag....är bara så jäkla trött....E på Gullvivan ringde när jag var hos mamma och frågade om jag kunde jobba i natt också....men jag kände att nu måste jag säga nej hur svårt det än är.....måste kanske prioritera mig själv nån gång....trött och sliten men ändå glad för mina fina kollegor.....mina underbara barn och barnbarn och kärleken till den finaste....

Drömde så konstiga drömmar i natt...var kommer allt ifrån när man drömmer sånt som inte ens existerar i verkligheten. En solig och fin dag och efter lite youghurt och en dusch så kände jag mig redo för dagen.Problemet var bara den överskottsenergi jag hade och gav mig ingen ro att varken titta på nån film eller läsa nån bok....så jag åkte till ica och köpte smör,jäst,vaniljsocker,mjölk och mjöl och satte en bulldeg. Så jäkla avkopplande att baka ....men det är bara en liten detalj jag inte tänkte på...det är ingen plats i min frys. Jag hade ändå tänkt att han den finaste skulle få ett par påsar men jag fick tänka ett varv till och då var det mina yngsta döttrar, dom som också finns där när jag faller och behöver dom, dom fick också mammas vaniljbullar......jag är så tacksam att jag har dom i mitt liv och han den finaste som lyssnar när jag behöver nån att prata med.....han som ger mig styrka när allt känns åt helvete och jag inte orkar mer....då får han mig att orka en stund till....älskar dig för det. 

Försökte sticka ett par små raggsockor i kväll, bara för att ha nåt för händer....men det gick helt åt pipsvängen....att hantera fem stickor på en gång blev mig övermäktigt och det blev skit av alltihop....men skam den som ger sig, jag har gjort det förut men bara glömt hur man gör så jag ger inte upp....så många tröjor med olika mönster och västar och annat jag gjort när barnen var små så var det väl själva den om jag inte skulle klara att sticka ett par raggsockor till penny penntroll!

Vaknade tidigt idag och kanske inte så konstigt då jag somnade tidigt igår....gjorde en makaronpudding som jag varit så jäkla sugen på i flera dagar.....men som vanligt så när den var klar så blev det inte många tuggor innan illamåendet kom och tanken på att gå och kräkas upp det....ibland känner jag att anorexin då jag kunde låta bli att äta nåt eller åt väldigt lite var en skönare känsla....men bulimin har tyvärr varit min följeslagare i så många år nu och även om jag kan hantera den på ett annat sätt så tar den över ibland......var ner till mamma och hade så ont i magen och ångest när jag klev in hos henne men blev så glad när hon var min mamma igen....lite konstigheter kom det som det där med spel och pengar som skulle komma, lite röster som hon hör men att nu iaf accepterar att jag säger att det är synvillor och att jag inte hör något....hon är också glad och medveten om att Trajentan är borta och hon hoppas också att hennes synvillor som är jobbiga för henne också ska försvinna.Jag fick iaf filma henne och skicka en videohälsning till moster på hennes 88 årsdag sen skulle hon ringa moster nåt hon bara struntat i en längre tid....ja en bra dag har det varit och jag är glad och tacksam för dom dagarna....har pratat med mina kusiner i Sörvik och Blötberget och vi ska träffas hos moster i Ludvika snart....är så glad att jag har dom när jag inte fick behålla söstra mi....livet är tufft och kan kännas orättvist tufft ibland, men jag förstår att jag ska lära nåt av det.....ödmjukhet och kärlek är nog två av de sakerna....

Mitt älskade lilla lyckopiller sov över här i natt och då betyder det att jag får ställa klockan på sju så hon kommer iväg till skolan. Blir ju lite si och så med sömnen då hon har en förmåga att ta upp mer än halva sängen....en armbåge här och en spark där får man stå ut med och det gör jag så gärna. Lilla älskade unge vad jag älskar dig och det vet du....det band vi har är för alltid och för evigt. Efter frukosten så frågade hon om hon fick gå till skolan med grannflickorna....såklart hon fick det men skitungen var för feg att ringa på dörren och fråga själv så det var en halvklädd mormor med håret på ända som fixade det åt henne....lilla gumman så stolt och glad hon var när hon gick iväg med tvillingarna.Hoppade in i duschen och sen ringde Maggan och jag drog till Linde för att hämta henne....en hel del affärer hann vi med innan vi for hemåt igen.....in med kassar och en snabbis på toa annars hade jag nog kissat på mig....sen upp till skolan och hämtade Lina och Charlie och så dom små tvillingarna också. Charlie ville leka med Nora så Lina stannade hos mig då jag for ner till Treskillingen för att träffa Anne som är ssk. Jag visade henne det lillasyster Elin tagit fram på google om trajenta och hon kopierade det. Först tänkte hon vänta till måndag med att prata med läkare och sätta ut medicinen hos mamma, men då sa jag att det ska bort idag och hon ringde läkaren som tog bort den direkt....jag känner att jag kan lita på Anne, det är nåt jag aldrig tidigare gjort med dom ssk som finns där....ja såklart Catarina men hon jobbar ju natt. Flamsmajorna som springer runt och bara fjantar sig ger jag inte ett skit för....det är ingen jävla skönhetstävling eller att bara flamsa runt utan att egentligen kunna ett skit som är förtroendegivande.....det är genomskådat på en gång.

Skjutsade hem Lina Charlie och Nora som ska sova över ....första gången Nora sover över hos nån men det ska nog gå bra hon är en kavat liten tjej. Fick två medelande på messenger....ett från familjen från Kosovo och ett från familjen från Syrien.....familjen från Syrien var hos familjen från Kosovo i Uppsala. Sen ringde lilla Albesa och vi pratade en lång stund. jag saknar verkligen båda familjerna här....nu är det bara som att det hyrs ut till familjer där soc betalar eller till missbrukare.....ja så ser det ut idag...mitt liv i byn som gud glömde......

Fick ett meddelande på messenger i dag från lillasyster Elin där hon googlat på Trajenta. Hon jobbar på ett gruppboende och en av de boende hade fått den medicinen och inte mått bra av den. Då det tydligen är en ganska ny medicin för diabetiker så finns det inte så mycket forskning på den men Elin hade lyckats få fram det inte ssk lyckats med. Åkte ner till Treskillingen men Anne var ledig idag och dom andra såkallade sjuksköterskorna ger jag inte fem öre för....jävla trams och fjant dom håller på med men nåt förtroende ger dom inte iaf. Pratade med en del av personalen och visade dom vad Elin skickat och dom tror inte heller på demens då det kom så fort och oväntat....en demens brukar komma smygande på och man märker tidigare skillnad i betende. Kusin Annika som jobbat många år på ett boende i Ludvika med handplockade uskor på ett demensboende känner inte heller att det är demens och hon har stor erfarenhet av det. 

Skjutsade hem Lina från jobbet och hämtade Charlie efter hennes dansträning.....fikade en stund hos Lina och åkte sen hem och väntade in Charlie, John och Penny då Lisa och Lina skulle ut och gå sin runda....älskade ungar ni betyder så mycket för mig, utan er vet jag inte hur jag hade orkat.....är så tacksam för alla som finns där jag faller.....moster, kusiner, barn,barnbarn och så han den finaste.....han betyder allt .....finns där när jag verkligen behöver ....den finaste vän man kan ha.

Vaknade redan vid sju i morse och gick upp och kollade en stund på tv. Gick sen tillbaka till sängen och lyssnade på en podd och somnade en timme till. Upp och in i duschen för att åka ner till mamma som jag lovat komma en timme före mötet. Kände redan vid dörren att nåt var fel.....hon satt på sängen och var svart i ögonen....sådär som jag minns hennne från barndomen då man gjort nåt fel....försvinn stick härifrån var det första hon sa till mig......jag kände hur tårarna brände och blev precis sådär liten och ledsen som jag var som barn när hon var sådär avisande....jag gick därifrån då jag inte går in i några konflikter med henne....hade ett bra möte med ssk Anne och kontaktpersonen Anna ner hos ssk istället. Jag hoppas innerligt att nåt av alla tester och prover ger ett svar på hur det har blivit såhär, hur alla hallucinationer har uppstått för det är ingen demens även om det hade varit lättare att förstå. Skulle till apoteket efteråt men fick ta en sväng hem igen då tårarna bara kom och jag kunde inte hejda dom....likadant när jag skulle till ica och tårjävlarna bara kommer....kanske saknaden efter  Anette var för stor just i det ögonblicket......i morgon ska jag bara vara....gå i nattlinne hela dan om jag vill eller kanske bara ligga kvar i sängen....det är det min ork klarar just nu.....

Drömde en sån jävla dröm i natt....den gjorde mig förtvivlad och tårarna rann samtidigt som den var fin....brukar inte drömma så ofta om han men det händer....men såhär har jag aldrig drömt förut. 

Handlade åt mamma idag och kände hur det knöt sig i magen när jag skulle gå in till henne, men för första gången på länge möttes jag av en glad mamma som var vaken och pigg....även om det var hallucinationer och hon trodde att det var flera som skulle fika med oss men sen var hon som vanligt även om hon hörde dom som hon säger sitter i källaren och spelar och hör allt vi säger....jag bara svarar att jag inte kan se och höra det hon ser och hör och då säger hon javisst så är det ju. Hon blir inte arg längre när jag säger så och det är skönt för jag kommer aldrig att hålla med henne i det här och bara förstärka hennes synvillor. Det vora skillnad om det var en demens då skulle jag bara hålla med för det skulle hon glömma i nästa stund iaf.Fick lite energi över idag så när jag kom hem tog jag tag i projekt städa vardagsrummet och få till lite höststämmning. Blev bra med nya kuddar, pläd och sammetsgardiner och lampa i grönt. Kanske inte är höstfärger men mjuka varma färger som ger lugn och ro i höstmörkret. I morgon är det möte med ssk och kontaktpersonen hos mamma då vi ska gå igenom hennes mediciner....jag tror att det är där vi har svaret på det här helvetet....

Pratade med han den finaste igår på messenger.....han ger mig styrka och det jag behöver....den mest underbara vän som jag älskar av hela mitt hjärta.Vaknade kanske lite för tidigt idag så efter lite oboy och ett par pyttesmå mackor så gick jag tillbaka till sängen, lyssnade på en podd och somnade en stund till. Var tveksam till vad jag skulle göra idag men gjorde det jag tänkt först. En tur till Ludvika och handlade lite till vardagsrummet....gardiner,kuddar,filt och lite annat i grönt...det som får bli höstens färg i vardagsrummet.....ska ta tag i det i morgon efter att jag varit hos mamma och handlat det hon behöver för veckan. Fick ett meddelande på messenger idag från en fin vän....hon tyckte att jag skulle se det som händer som ett kapitel i en bok och kanske distansera mig lite.....att jag skulle avsluta ett kapitel och börja ett nytt. Ja riktigt så enkelt är det inte och jag får nog fortsätta tills boken tar slut oavsett hur många kapitel det är kvar.....Men med den backup jag har från moster, kusiner, barn och den finaste så vet jag att jag kommer att klara det hur det är ser ut.....sen får jag börja ett nytt kapitel eller kanske en helt ny bok.....

Jobbat två nätter med dom härligaste kollegor.....Första natten på Gullvivan med David och andra natten på Violen.....Tack vare dom fina kollegor jag har så kan jag glömma livet här hemma en stund...vaknade idag med en obehagskänsla och det var för att jag visste att jag var tvungen att åka ner till mamma....det som var roligt förut ger mig nu bara ångest. Är så frustrerande att jag inte vet hur jag ska bemöta henne ....jag som jobbat i så många år i vården och med äldre....känner mig så totalt misslyckad....tog mig två timmar att få henne att bli som vanligt igen. Den mamman jag har haft dom senaste åren har gått tillbaka till den mamma vi hade som barn....den som satte sig sjäv framför oss barn....nu kommer allt tillbaka för henne....den mamma som jag trots allt älskar hur det än har varit och hur det än fortsätter att bli.....hade jag inte haft mina älskade ungar, min fina moster och kusinerna som är som mina systrar så vet jag inte hur det skulle bli.....trots att jag jobbat så många år i vården och med äldre så kom det här som en käftsmäll....jag har aldrig varit med om nåt liknande nån gång...jag tar en dag i taget och orkar jag inte så är det så.......