Att såra verbalt
Igår vaknade jag av att telefonen ringde. I vanliga fall brukar jag skita i det när jag väcks av den men nu sa min magkänsla att jag skulle svara...det var hon, den chef jag haft dom sista tre månaderna, den mest underbara chef man kan ha. Hon ska kontakta psykopaten och få till ett möte och hon var så underbar så hon frågade om jag vill ha henne med som stöd....såklart jag vill. Hon frågade om jag dokumenterat allt psykopaten sagt och gjort, och det har jag....ett helt år.
Fick en flashback till uppväxten idag också då mamma blev sån jag inte sett henne sen jag bodde hemma. Tårarna bara rann men jag stannade kvar och lät henne vara....fick sen som precis som när vi var barn backa och stänga av. Hon kan vara snäll ,men också lika elak....inte fysiskt elak men verbalt....och det gör fan lika ont...om inte ännu ondare för ord kan aldrig tas tillbaka....men hon är gammal och min mamma som jag älskar och inte kan vara utan.....även om hon kan vara utan mig.......
Vad som än händer så vet jag att jag aldrig skulle såra någon av mina barn verbalt....jag har aldrig sårat dom fysiskt men verbalt skulle kännas så mycket värre....aldrig dom eller någon annan som som står mig nära...och aldrig han....den finaste.......
Kommentarer
Trackback
