marithape carpe diem

Somnade i tid igår men vaknade efetr ett par timmar och var klarvaken.....nu börjar det igen....pratade en stund på messenger med svägerskan som jobbade natt...upp och kollade en stund på tv och lyssnade sen på en podd och lyckades till slut somna igen......försökte verkligen vakna i tid i morse, men det gick ju sådär....försöker vara glad och inte visa hur jag går sönder inom mig igen.....känns som att det återkommer varje höst....kanske jag ska se mönstret i det....eller så är det bara en slump att jag mår som jag gör.....duschade och fixade lite här hemma innan Jenny kom med Lovi och lille namnlös....hur mycket kan man älska en sån pytteliten människa....jag kommer ihåg när jag väntade Tobias och var så rädd att jag inte skulle kunna älska en ny människa till när jag älskade Anna mer än något annat...men jag frågade min mamma och hon sa att hon känt samma sak när hon väntade barn nummer två och att det var ingen skillnad hur mycket man älskar sina barn.....kärleken är lika stor hur många barn man än får och jag har även fått uppleva att den är lika stor för varje barnbarn och för den som kommer in i mitt liv med kärlek.....som jag har pussat och gosat med min lilla prins idag, trots att han kaskadspydde i ansiktet på mig, där får jag skylla mig själv som var så nära efter att han ätit.....trots att han är tandlös och tappar håret är han den finaste underbaraste som finns.....jag har nog en viss kärlek för tunnhåriga män....och trots att jag gått och luktat bebisspya hela kvällen så älskar jag han av hela mitt hjärta. Lilla Lovi är också så underbar och frågar alltid om jag "opponerat" mig än....full av bus och en kopia av sin pappa  på alla sätt. Som den curlingmamma jag är så fixade jag pannkakor till Erik och Lovi innan dom åkte hem så det skulle underlätta för han med barnen i kväll...och så fick han en matlåda till i morgon.....jag gör allt för dom jag älskar det bara är så och inget jag tänker ändra på.