marithape carpe diem

Så var den här...den första dagen av de dagar i april som jag fasat för....vaknade sju i morse av mardrömmar....somnade om efter ett par timmar och vaknade halv elva igen....hade ingen ork till att göra något så jag kollade lite på I-paden och lyssnade på poddar....somnade igen och missade halva del två på Askersundsstyckmordet på podden....får väl lyssna en gång till då. Den finns på rättegångspodden och är riktigt otäck....hur kan en ung tjej i svartsjuka göra nåt så fruktansvärt.....

Idag är det alltså den dagen som jag pratade med Anette för sista gången på messenger....vem kunde ana att det skulle bli sista gången....hade jag vetat det så skulle jag sagt så mycket mer, hur mycket jag älskar henne och att hon är den allra bästa vän jag haft....så mycket roligt som vi haft tillsammans har jag bara haft med en vän till....Solveig. Livet är så oförutsägbart....så hårt och orättvist......ibland undrar jag om den här världen är för hård för mig....kanske det vore lättare att bara få slippa.....men det känns inte ok mot dom jag älskar....det är det som är det svåra.....att stanna i en hård värld som gör mer ont än vad man nästan inte orkar med.....eller släppa taget och återförenas med dom man saknar och få lugn och ro.......när det gör så här ont i själen så vet jag inte vad som är bäst.....men kärleken till alla som jag älskar är starkare än smärtan så jag fortsätter ta en dag i taget.....