marithape carpe diem

En lugn natt på jobbet...en söt liten farbror som sa att vi var hans änglar...sånt blir man glad av, annars är vi ju mest vana att bli kallade helt andra saker för tillfället...att jag sen som vanligt lät munnen vara snabbare än hjärnan och tanten skrattade så hon hoppade gjorde inte natten sämre...kul att man kan roa någon...det är sånt jag får bjuda på hela tiden, men så är det när man har bråttom jämt. En ny vårdtagare som var ett lyft för oss...så glad och positiv...när jag kommenterade att hennes särbo såg betydligt yngre ut än han var så fick jag snabbt till svar att han är min, han är min...där fick vi oss ännu ett gott skratt. Såna nätter vill vi ha fler av för nu har det varit tungt en tid. Somnade som en klubbad säl när jag kom hem och lät alarmet ringa färdigt sen vände jag mig om och sov vidare...ett medvetet val alltså. Att det sen skulle bli till halv fyra var kanske inte meningen, men välbehövligt. Så idag fick pyjamasen vara på, kändes som ingen mening med att klä på sig. Pratade med Lina en lång stund i telefonen och hon precis som jag får gråtattacker utan vidare...känner sig helt slut och trött hon också. Just nu skulle jag bara vilja gå ut och stänga dörren och dra härifrån, bara komma bort och lämna all skit...men det är väl bara att bita ihop som vanligt och kämpa på ett tag till....ska försöka komma i säng i tid i kväll även om det kommer att bli svårt....och hoppas på att Lina får den hjälp hon måste få...det är mycket som är åt helvete just nu men jag känner att är jag inte utvilad så blir det ännu värre och så mycket svårare att ta tag i allt....så sömn och vila får bli min prio 1 nu.