marithape carpe diem

Vaknade redan halv sex i morse och det är inte likt mig...men jag låg och läste en stund och somnade om. Drog på mig träningskläderna och åkte till Ställdalen och tränade...kommer säkert att ha en jäkla träningsvärk i morgon för jag körde en timme...tjugo minuter kondition och 40 minuter styrka...hem och duschade och åkte sen ner och hämtade Lina och lilla lyckopillret för en shoppingtur till Ludvika. ...lillhjärtat fyller ju 5 år i morgon och då var det först och främst ett besök på leksaksaffären. Blev såklart ett besök på mcdonalds också...där har dom börjat med sallad som alternativ till pommes frites så det är verkligen ett plus...behövde inte känna mig som en looser och ha dåligt samvete iaf :) Gud så jag älskar denna unge, och hon är intill mig hela tiden som att hon är rädd att jag ska försvinna...när vi var på ica när vi kom hem så höll hon mig i handen hela tiden...ända till kassan....lilla älskade unge <3 ska hon verkligen fylla 5 år...min lilla bebis...tycker inte det är alls länge sen hon kom hem från BB...en pytteliten unge på lite över 2 kg och 46 cm lång....och jag fick den stora lyckan att ha henne här i 2 år....dom åren har skapat ett starkt band....inte konstigt att jag gick sönder totalt under oktober till december....jag vet att jag var jobbig under den tiden och att den finaste fick ta mycket av min skit....han var ju den jag kände mig trygg hos....men nu får jag ångest och dåligt samvete av att kanske han inte mår så bra nu....och var är jag då? jag vill finnas för han men det är så svårt när jag inte vet vad som är fel....eller om det är nåt som är fel....jag vet att inte alla har lika lätt som jag har för att prata om känslor eller visa känslor och det glömmer jag ibland...men jag finns här för han...alltid vad som än händer....känslor har ingen av eller på knapp...dom bara finns där oavsett....