marithape carpe diem

Optimisten trodde att det skulle gå fint att ställa mobilen på 13 och vakna...har bara en svag aning om att jag tröck på en röd punkt och så var den tyst...vaknade sen med ett ryck och klockan var 15....hade tid hos Rolf 16 så nu blev det en jäkla fart in i duschen och på med kläder....Rolf säger att jag är så spänd i musklerna....ja jag vet...han masserar och trycker och det känns bra när jag går därifrån och ett par dagar efteråt...men sen kommer det tillbaka.....må den här inre stressen försvinna så jag inte går och spänner mig hela tiden, och biter ihop tänderna så jag har ständig värk i käkarna....det må väl bli bättre efter alla helger hoppas jag...annars vet jag inte....

ingenting får jag gjort här hemma heller....ett stort jävla kaos....men jag trollar väl fram några juldukar och tomtar innan lördag...usch vilken jäkla skithelg...eller det är ju flera...men bara julen har passerat så kanske det känns bättre. Jag har bestämt mig nu att jag ska gå ut mer och träffa folk..inte sitta här hemma som jag har gjort så många år....det blev bara så efter att jag var med C ...då fick jag inte gå ut för han eller helst inte träffa någon annan än han...hälsade jag på någon så blev han galen om han inte visste vem det var....så jag slutade att hälsa på mina manliga vänner och jag ville inte gå ut heller, det blev ju bara bråk om jag skulle prata med någon. Så det gör ingenting att jag sitter här hemma själv på nyårsafton...jag är van.

Jag har en obehaglig känsla...en knut i magen som är svår att få upp...kanske det är mina hjärnspöken men eftersom jag känner så här med jämna mellanrum så tror jag inte det....en känsla av att jag sagt eller gjort nåt fel...samma känsla som med C...kanske dras jag till fel män fortfarande....jag trodde att jag såg nåt verkligt fint i den här mannen...men jag har gjort misstag förr och kanske jag gör det nu också...känner mig så jäkla osäker...rädd för det jag känner...rädd för han...