marithape carpe diem

En kväll när barnet var ca ett halvår gammal ringde mannen och sa att jag skulle komma upp till Ludvika med hans bil. Han hade min däruppe för det var något han skulle fixa på den och under tiden hade jag hans. Jag hörde direkt att han hade druckit och som vanligt så skulle han dumpa mig för sjuttielfte gången( det är oxå ett sätt att skaffa makt...dumpa och böna och be för att komma tillbaka och för varje gång tappar man mer och mer självkänslan) Jag åkte på en gång för annars visste jag vilket helvete det skulle bli hela natten...men när jag kom fram till hans hus var han inte där...dörren var upplåst och tv:n stod på...det var fotbolls-vm....jag tog mina bilnycklar och åkte tillbaka hem. När jag kommer hem möter jag en gråtande dotter som berättar att han varit och tagit bebisen....det där med att byta bil var bara för att lura mig hemifrån och under tiden tog han en taxi och hämtade barnet som låg och sov. Den natten sov jag ingenting, jag hade kunnat ringa polisen och dom hade fått hämta barnet hos han men jag visste inte vad han var kapabel att göra och jag ville inte riskera att nåt hände barnet. När det blev morgon så åkte jag tillbaka till Ludvika och gick in via altandörren som jag visste alltid var olåst...både han och barnet låg och sov så jag satte mig i köket och väntade....efter en stund vaknade båda och han var lika ångerfull som alltid...och jag lika dum....                                                                                            Ett halvår senare var jag återigen gravid....hur dumt det än låter...men eftersom jag inte kunde äta p-piller så var det ju väntat och den här gången så var det han som ville ha ett barn till och så blev det. När jag var i tredje månaden så återkom den destruktiva sidan och han höll sig i Ludvika och dumpade mig igen...en kväll hade jag en vän hemma hos mig, hennes dotter och min äldsta dotter var kompisar och den här kvällen hade tjejerna gett sig ut på äventyr och stulit både öl och vin hemma hos oss...vi hade varit ute och letat efter dom och nu satt vi hemma hos mig och väntade på att dom skulle höra av sig när telefonen ringde och det var han....han hörde att jag hade nån hemma hos mig och trodde att det var min ena bror...det slutade med att jag slängde på luren....en halvtimme senare slås dörren upp och där står han med ett järnrör i handen, han säger till min vän och hennes yngsta dotter att gå därifrån och hotar med röret...hon går ut på baksidan (hon bor mittemot min baksida)han tar järnröret och slår mot mitt huvud men jag hinner ducka och han slår ett hål i väggen.... han säger till mig att gå upp och väcka barnet som ligger där och sover...när vi komer in i sovrummet höjer han järnröret och slår...jag parerar med händerna så slaget tar över låren...han säger åt mig att ta upp barnet och gå ner och klä på han så han kan ta med han till Ludvika...när jag kommer ner så ser jag min vän stå utanför altandörren...jag låtsas gå in i badrumet för att klä på barnet och mannen går ut i köket och jag hör hur han börjar slå sönder stolarna i köket ...jag springer mot altandörren och kastar ut barnet till min vän och säger spring med E hem till dig och sen springer jag efter....jag hör hur han skriker inne i lägenheten och hör hur en fönsterruta går sönder när han slänger järnröret efter oss.....vi springer hem till A och jag tar barnet med mig och låser in mig på toaletten...A ringer polisen och efter en stund ringer en polis upp och berättar att 9 fönsterrutor är sönderslagna, alla kökstolar och rutan och taket på min bil som stod utanför....grannen bredvid har oxå ringt polisen men hon vågade inte gå in...hon var övertygad om att han slagit ihjäl oss.....dagen efter ringde en kvinna från soc och ville att jag och barnen skulle åka till ett kvinnohus i Örebro...varför skulle vi behöva fly hemifrån....håll han kvar i häktet istället och se till att han får vård för han är sjuk sa jag....men samma dag släpptes han....och allt blev som förut....kan jag hjälpa en enda kvinna att förstå att man måste gå vid första slaget så skriver jag inte det här förgäves.....