marithape carpe diem

När sommaren kom 1991 så kom även frågan om semesterupp. Det hade varit lugnt en lång tid och det gav mig en falsk förhoppning om att allt skulle bli bättre....mannen ville åka med husvagnen till Tyskland och sen till somarstugan i Danmark. Så blev det och allt var bra tills vi kom till Dnmark där han hade som vana att alltid ha en öl i handen men jag hade lärt mig att inte göra nåt som kunde få han att bli helt galen...att bara finnas där och göra allt som han ville....en dag i slutat av semeatern åkte vi till Bakken...ett nöjesfält mer för familjer och inte så flashigt som Tivoli...lite lugnare men ändå roligt för barnen. Under tiden vi var där så noterade jag hur mycket han drack och insåg att det skulle handla om rattfylleri om han körde...men att jag skulle köra var inte att tänka på. När vi åkte mot campingen så såg jag hur han förändrades och hur han gasade mer och mer...till slut var vi uppe i 150/km i timmen och jag bad han att köra lite saktare när vi hade barn i bilen, men samtidigt visste jag att det bara triggade han till att köra ännu fortare när jag sa så....vi kom fram till campingen och han blev sådär otäckt svart i ögonen igen...han dumpade mig återigen och ringde polisen i för att som han sa att dom skulle ta mig och barnen därifrån....när polisen kom så sa dom att dom inte ville att jag skulle vara där med barnen och dom skulle köra oss till ett hotell, men jag ville bara hem så jag bad dom att köra oss till närmsta tåg. Vi kom med ett tåg och dom gulliga poliserna sa att dom gärna sett att vi kom hem men dom kunde inte göra mer. Vi kom till Helsingör och tog färjan däifrån sent på kvällen till Helsingborg...där väntade vi hela natten med ett barn på 12 år en på 2 och en som var 10 månader...barnen sov men jag var vaken och när det blev tidig morgon klev vi på första tåget hem....och 10 timmar senare var vi framme i byn....dom tårar som kom när vi klev av tåget och en vän väntade där var både av lättnad och förtvivlan och jag var fast besluten att inte gå tillbaka i det förhållandet igen. Den veckan som följde var nog en av de bästa och lyckligaste på länge...jag visste att han var i Danmark och kunde inte komma och göra oss illa....och när helgen kom så var det bröllop för den vännen som stod kvar när alla försvann....det var en underbar magisk dag och när kvällen kom så lämnade jag dom små hos mamma och festen fortsatte på Laxbrogården....när klockan var närmare 3 på morgonen så gick jag hem med en annan vän och när vi kommer hem så ser vi husvagnen stå utanför min dörr...jag kände paniken komma efetersom jag visste att äldste sonen var hemma själv....vi gick en annan väg och när vi kom hem till min vän så ringde vi polisen som kom på en gång.....vi gick hem till mig och han var galen i husvagnen men vägade inte gå ut eftersom han visste att då hade dom tagit med han....vi tog med sonen och gick hem till min vän och sov där och nästa morgon följde två av mina vänners män med hem och pratade med han...då sa han att han bara skulle lämna mina och barnens saker och det såg dom till att han gjorde och sen for han....vad hade jag gjort uatn mina fina vänner....och hur hade det blivit om jag orkat stå emot.....