Att Sticka

Drömde så konstiga drömmar i natt...var kommer allt ifrån när man drömmer sånt som inte ens existerar i verkligheten. En solig och fin dag och efter lite youghurt och en dusch så kände jag mig redo för dagen.Problemet var bara den överskottsenergi jag hade och gav mig ingen ro att varken titta på nån film eller läsa nån bok....så jag åkte till ica och köpte smör,jäst,vaniljsocker,mjölk och mjöl och satte en bulldeg. Så jäkla avkopplande att baka ....men det är bara en liten detalj jag inte tänkte på...det är ingen plats i min frys. Jag hade ändå tänkt att han den finaste skulle få ett par påsar men jag fick tänka ett varv till och då var det mina yngsta döttrar, dom som också finns där när jag faller och behöver dom, dom fick också mammas vaniljbullar......jag är så tacksam att jag har dom i mitt liv och han den finaste som lyssnar när jag behöver nån att prata med.....han som ger mig styrka när allt känns åt helvete och jag inte orkar mer....då får han mig att orka en stund till....älskar dig för det. 
Försökte sticka ett par små raggsockor i kväll, bara för att ha nåt för händer....men det gick helt åt pipsvängen....att hantera fem stickor på en gång blev mig övermäktigt och det blev skit av alltihop....men skam den som ger sig, jag har gjort det förut men bara glömt hur man gör så jag ger inte upp....så många tröjor med olika mönster och västar och annat jag gjort när barnen var små så var det väl själva den om jag inte skulle klara att sticka ett par raggsockor till penny penntroll!

mosters födelsedag

Vaknade tidigt idag och kanske inte så konstigt då jag somnade tidigt igår....gjorde en makaronpudding som jag varit så jäkla sugen på i flera dagar.....men som vanligt så när den var klar så blev det inte många tuggor innan illamåendet kom och tanken på att gå och kräkas upp det....ibland känner jag att anorexin då jag kunde låta bli att äta nåt eller åt väldigt lite var en skönare känsla....men bulimin har tyvärr varit min följeslagare i så många år nu och även om jag kan hantera den på ett annat sätt så tar den över ibland......var ner till mamma och hade så ont i magen och ångest när jag klev in hos henne men blev så glad när hon var min mamma igen....lite konstigheter kom det som det där med spel och pengar som skulle komma, lite röster som hon hör men att nu iaf accepterar att jag säger att det är synvillor och att jag inte hör något....hon är också glad och medveten om att Trajentan är borta och hon hoppas också att hennes synvillor som är jobbiga för henne också ska försvinna.Jag fick iaf filma henne och skicka en videohälsning till moster på hennes 88 årsdag sen skulle hon ringa moster nåt hon bara struntat i en längre tid....ja en bra dag har det varit och jag är glad och tacksam för dom dagarna....har pratat med mina kusiner i Sörvik och Blötberget och vi ska träffas hos moster i Ludvika snart....är så glad att jag har dom när jag inte fick behålla söstra mi....livet är tufft och kan kännas orättvist tufft ibland, men jag förstår att jag ska lära nåt av det.....ödmjukhet och kärlek är nog två av de sakerna....

byn som gud glömde

Mitt älskade lilla lyckopiller sov över här i natt och då betyder det att jag får ställa klockan på sju så hon kommer iväg till skolan. Blir ju lite si och så med sömnen då hon har en förmåga att ta upp mer än halva sängen....en armbåge här och en spark där får man stå ut med och det gör jag så gärna. Lilla älskade unge vad jag älskar dig och det vet du....det band vi har är för alltid och för evigt. Efter frukosten så frågade hon om hon fick gå till skolan med grannflickorna....såklart hon fick det men skitungen var för feg att ringa på dörren och fråga själv så det var en halvklädd mormor med håret på ända som fixade det åt henne....lilla gumman så stolt och glad hon var när hon gick iväg med tvillingarna.Hoppade in i duschen och sen ringde Maggan och jag drog till Linde för att hämta henne....en hel del affärer hann vi med innan vi for hemåt igen.....in med kassar och en snabbis på toa annars hade jag nog kissat på mig....sen upp till skolan och hämtade Lina och Charlie och så dom små tvillingarna också. Charlie ville leka med Nora så Lina stannade hos mig då jag for ner till Treskillingen för att träffa Anne som är ssk. Jag visade henne det lillasyster Elin tagit fram på google om trajenta och hon kopierade det. Först tänkte hon vänta till måndag med att prata med läkare och sätta ut medicinen hos mamma, men då sa jag att det ska bort idag och hon ringde läkaren som tog bort den direkt....jag känner att jag kan lita på Anne, det är nåt jag aldrig tidigare gjort med dom ssk som finns där....ja såklart Catarina men hon jobbar ju natt. Flamsmajorna som springer runt och bara fjantar sig ger jag inte ett skit för....det är ingen jävla skönhetstävling eller att bara flamsa runt utan att egentligen kunna ett skit som är förtroendegivande.....det är genomskådat på en gång.
Skjutsade hem Lina Charlie och Nora som ska sova över ....första gången Nora sover över hos nån men det ska nog gå bra hon är en kavat liten tjej. Fick två medelande på messenger....ett från familjen från Kosovo och ett från familjen från Syrien.....familjen från Syrien var hos familjen från Kosovo i Uppsala. Sen ringde lilla Albesa och vi pratade en lång stund. jag saknar verkligen båda familjerna här....nu är det bara som att det hyrs ut till familjer där soc betalar eller till missbrukare.....ja så ser det ut idag...mitt liv i byn som gud glömde......

ett meddelande på messenger

Fick ett meddelande på messenger i dag från lillasyster Elin där hon googlat på Trajenta. Hon jobbar på ett gruppboende och en av de boende hade fått den medicinen och inte mått bra av den. Då det tydligen är en ganska ny medicin för diabetiker så finns det inte så mycket forskning på den men Elin hade lyckats få fram det inte ssk lyckats med. Åkte ner till Treskillingen men Anne var ledig idag och dom andra såkallade sjuksköterskorna ger jag inte fem öre för....jävla trams och fjant dom håller på med men nåt förtroende ger dom inte iaf. Pratade med en del av personalen och visade dom vad Elin skickat och dom tror inte heller på demens då det kom så fort och oväntat....en demens brukar komma smygande på och man märker tidigare skillnad i betende. Kusin Annika som jobbat många år på ett boende i Ludvika med handplockade uskor på ett demensboende känner inte heller att det är demens och hon har stor erfarenhet av det. 
Skjutsade hem Lina från jobbet och hämtade Charlie efter hennes dansträning.....fikade en stund hos Lina och åkte sen hem och väntade in Charlie, John och Penny då Lisa och Lina skulle ut och gå sin runda....älskade ungar ni betyder så mycket för mig, utan er vet jag inte hur jag hade orkat.....är så tacksam för alla som finns där jag faller.....moster, kusiner, barn,barnbarn och så han den finaste.....han betyder allt .....finns där när jag verkligen behöver ....den finaste vän man kan ha.

tårar

Vaknade redan vid sju i morse och gick upp och kollade en stund på tv. Gick sen tillbaka till sängen och lyssnade på en podd och somnade en timme till. Upp och in i duschen för att åka ner till mamma som jag lovat komma en timme före mötet. Kände redan vid dörren att nåt var fel.....hon satt på sängen och var svart i ögonen....sådär som jag minns hennne från barndomen då man gjort nåt fel....försvinn stick härifrån var det första hon sa till mig......jag kände hur tårarna brände och blev precis sådär liten och ledsen som jag var som barn när hon var sådär avisande....jag gick därifrån då jag inte går in i några konflikter med henne....hade ett bra möte med ssk Anne och kontaktpersonen Anna ner hos ssk istället. Jag hoppas innerligt att nåt av alla tester och prover ger ett svar på hur det har blivit såhär, hur alla hallucinationer har uppstått för det är ingen demens även om det hade varit lättare att förstå. Skulle till apoteket efteråt men fick ta en sväng hem igen då tårarna bara kom och jag kunde inte hejda dom....likadant när jag skulle till ica och tårjävlarna bara kommer....kanske saknaden efter  Anette var för stor just i det ögonblicket......i morgon ska jag bara vara....gå i nattlinne hela dan om jag vill eller kanske bara ligga kvar i sängen....det är det min ork klarar just nu.....

Dröm

Drömde en sån jävla dröm i natt....den gjorde mig förtvivlad och tårarna rann samtidigt som den var fin....brukar inte drömma så ofta om han men det händer....men såhär har jag aldrig drömt förut. 
Handlade åt mamma idag och kände hur det knöt sig i magen när jag skulle gå in till henne, men för första gången på länge möttes jag av en glad mamma som var vaken och pigg....även om det var hallucinationer och hon trodde att det var flera som skulle fika med oss men sen var hon som vanligt även om hon hörde dom som hon säger sitter i källaren och spelar och hör allt vi säger....jag bara svarar att jag inte kan se och höra det hon ser och hör och då säger hon javisst så är det ju. Hon blir inte arg längre när jag säger så och det är skönt för jag kommer aldrig att hålla med henne i det här och bara förstärka hennes synvillor. Det vora skillnad om det var en demens då skulle jag bara hålla med för det skulle hon glömma i nästa stund iaf.Fick lite energi över idag så när jag kom hem tog jag tag i projekt städa vardagsrummet och få till lite höststämmning. Blev bra med nya kuddar, pläd och sammetsgardiner och lampa i grönt. Kanske inte är höstfärger men mjuka varma färger som ger lugn och ro i höstmörkret. I morgon är det möte med ssk och kontaktpersonen hos mamma då vi ska gå igenom hennes mediciner....jag tror att det är där vi har svaret på det här helvetet....

En ny bok

Pratade med han den finaste igår på messenger.....han ger mig styrka och det jag behöver....den mest underbara vän som jag älskar av hela mitt hjärta.Vaknade kanske lite för tidigt idag så efter lite oboy och ett par pyttesmå mackor så gick jag tillbaka till sängen, lyssnade på en podd och somnade en stund till. Var tveksam till vad jag skulle göra idag men gjorde det jag tänkt först. En tur till Ludvika och handlade lite till vardagsrummet....gardiner,kuddar,filt och lite annat i grönt...det som får bli höstens färg i vardagsrummet.....ska ta tag i det i morgon efter att jag varit hos mamma och handlat det hon behöver för veckan. Fick ett meddelande på messenger idag från en fin vän....hon tyckte att jag skulle se det som händer som ett kapitel i en bok och kanske distansera mig lite.....att jag skulle avsluta ett kapitel och börja ett nytt. Ja riktigt så enkelt är det inte och jag får nog fortsätta tills boken tar slut oavsett hur många kapitel det är kvar.....Men med den backup jag har från moster, kusiner, barn och den finaste så vet jag att jag kommer att klara det hur det är ser ut.....sen får jag börja ett nytt kapitel eller kanske en helt ny bok.....

Ångest

Jobbat två nätter med dom härligaste kollegor.....Första natten på Gullvivan med David och andra natten på Violen.....Tack vare dom fina kollegor jag har så kan jag glömma livet här hemma en stund...vaknade idag med en obehagskänsla och det var för att jag visste att jag var tvungen att åka ner till mamma....det som var roligt förut ger mig nu bara ångest. Är så frustrerande att jag inte vet hur jag ska bemöta henne ....jag som jobbat i så många år i vården och med äldre....känner mig så totalt misslyckad....tog mig två timmar att få henne att bli som vanligt igen. Den mamman jag har haft dom senaste åren har gått tillbaka till den mamma vi hade som barn....den som satte sig sjäv framför oss barn....nu kommer allt tillbaka för henne....den mamma som jag trots allt älskar hur det än har varit och hur det än fortsätter att bli.....hade jag inte haft mina älskade ungar, min fina moster och kusinerna som är som mina systrar så vet jag inte hur det skulle bli.....trots att jag jobbat så många år i vården och med äldre så kom det här som en käftsmäll....jag har aldrig varit med om nåt liknande nån gång...jag tar en dag i taget och orkar jag inte så är det så.......

Jobba två nätter

Sover alldeles för mycket, men det är väl kroppens sätt att säga ifrån och den här gången lyssnar jag. Har nog blivit lite för mycket sen det började med mamma och jag är rädd varje gång jag ska dit, rädd för att jag inte vet hur hon är. Orkar fan inte med nån som bara är arg på mig hela tiden oavsett vad jag gör så är det aldrig bra. Ska jobba två nätter nu och det är nog som min moster sa....det är min räddning....att få komma hemifrån och få nåt annat att tänka på....få prata med folk och framför allt skratta.....på söndag ska jag åka ner till mamma och jag vet redan nu att hon kommer att vara arg och grinig för att jag inte varit där sen i måndags....men jag släpper dom tankarna nu och fokuserar på att få träffa mina härliga kollegor och vårdtagare.
Såg ett inlägg på fb som gjorde mig både ledsen och arg....inte av själva inlägget men att man säger en sak och gör nåt annat...det är för mig falskt och jag får svårt att lita på den personen....men jag släpper det också och går vidare.......

Nora igen

Idag kom min mellandotter Lisa hit med John och Penny...vi gjorde potatis, köttbullar,grönsaker och gräddsås innan Lisa åkte på ett möte. Jag och John gjorde om soffan till en ruthskana och han åkte ner och under bordet....sen kan man ha en soffa till en studsmatta också....fikade med prinsen och då ska det vara rosa munkar och såklart fick han det,med lite sifferkex....lillla Penny fick nöja sig med majskrokar, men det gjorde hon utan protester.Pannkakor var nåt som gillades av både John och Penny, Penny åt en hel pannkaka vilket jag inte hade trott....precis som alla andra barnbarn så blir hon en pannkaksunge :) älskade ungar vad ni ger mig så mycket energi och kärlek...vad hade jag gjort utan er. I morgon ska jag köra Lina till Nora och psykologen igen...hoppas det kan få min lilla minsting att må bättre....för så länge hon mår dåligt kommer jag att må dåligt oavsett hur mitt liv ser ut....
 

Avtackning

En orolig sömn i natt då jag vaknade och somnade hela tiden....drömde en så jäkla sjuk dröm och när jag vaknade av alarmet på telefonen så höll jag handen som att det var nåt där...så sjukt. Duschade och gjorde mig i ordning och for till Grönboda för ett vikariemöte och efter det en avtackning....ja jag hatar sånt...vill inte vara i centrum men för mina underbara kollegor och chef så gör jag det.....det första som händer är att den jag jobbade med för längesen och som är den största mobbaren i kommunen sa att då idiotchefen öppnade fönstret för att det var varmt med många människor i det lilla rummet, ja bra för parfymeriet, synd om alla som är allergiska....då jag satt nära henne så förstod jag att det var mig hon menade....men vad jag vet så var det ingen som var allergisk....jävla gamkärring ge dig nu för i helvete......Jag fick en superfin ljuslyckta och smörgåstårta som jag sagt var bara för att mina fina kollegor vill ha det....en så underbar chef som fattar vad jag menar....var ner till mamma med ögondropparna när jag kom hem men jag såg direkt på hennes kroppspåk att hon var inte på humör....jag talade om varför jag kom och hon började prata om laxeringsmedel och jag förstod vad hon menade....nåt jag tagit dit och som kanske inte personalen ger henne....men hon bara var arg och högg mot mig så jag kunde inte göra mer.....skulle åka och handla sen men fick ta det på lådan då tårarna inte ville sluta och det var längre dit.....vet inte om jag orkar mer....i morgon kommer min lilla Lisa, John och Penny så då går det en dag till.........

oro

Ibland får man sätta livet på paus....försöka att leva istället för att överleva. Nu är marknadshelgen över och det känns skönt även om det har varit helt underbart att få ha alla mina ungar här....hade en date med en fin vän på lördagen. Vi gick till akropolis för att ta en öl och prata en stund....det blev fyra öl och nästan 4 timmar innan vi gick hem till mig där hon och hennes kompis skulle lämna några saker innan dom gick vidare till öltältet....jag kände inte för att gå ut nåt på kvällen av olika anledningar, men det dröjde inte en timme innan hennes kompis var här och hämtade sakerna och dom skulle åka hem till Hällefors....någon hade varit lite för full för att komma in på öltältet och ja hon hade druckit mer än dom fyra öl jag drack.....trevligt var det iaf att få träffa henne och prata gamla minnen. 
Var ner till mamma idag och handlade åt henne....klumpen i magen gjorde ont när jag gick in till henne och jag inte visste hur hon skulle vara. Men det gick bra och jag sa åt henne att vakna i lugn och ro under tiden jag kokade kaffe....jag hörde hur hon var på väg upp och då samtidigt kom den personal jag sagt åt att hon inte behövde komma. Hon gick rakt in i sovrummet och frågade mamma hur hon mådde.....det var som att trycka på en knapp och det tog 1½ timme innan jag hade fått in mamma på rätt spår igen....jävla idiot jag blir galen på henne för vad man än säger åt henne så lyssnar hon inte och bara triggar igång det där betendet hos mamma jag försöker undvika......nästa gång kan hon sätta sig och vara hos mamma tills hon lugnar ner sig....jävla kärringävel......en gång till och jag ringer chefen så får hon ta tag i det. Det är nog jobbigt ändå när mamma hela tiden kommer till att jag ska flytta och hur rädd hon är att mista mig....jag försäkrar hela tiden att jag ska inte flytta...och samtidigt kommer den där känslan att det var för att jag for till Frostviken som det blev såhär.....för det var då det började. jag var alltså en egoist som for.....jag skakar hela tiden invärtes och vet inte hur jag ska få lugn....jag kan inte lägga mig och läsa för tankarna bara far i huvudet, inte titta på en film för oron i kroppen gör att jag inte kan koncentrera mig....det enda jag vill är att sova och har jag inget som gör att jag måste upp så hade jag nog valt att stanna i sängen....

egoistisk

Dagarna går och jag hinner ingenting tycker jag....var till Löa i onsdags och firade min mellanprinsessa som fyllde 29 år....hur gick det till, min lilla tummelisa som nu har två barn....vaknade på torsdag morgon av ett sms från H på grönboda och hon undrade om jag kunde jobba och såklart svarade jag ja.....var ner till mamma för att fixa inför hennes usö besök och först fick jag höra, jaha du har tid för mig nu. Ja jag hade varit där på tisdagen också.....när jag sa det lugnade hon ner sig och kom upp och jag kokade kaffe och vi fikade. I början kom det, hennes hjärnspöken om den där duken, en mindre i köket och en större i sovrummet som hon läser alla fantasier på....jag sa att jag inte ser nån duk och inte heller kan läsa nåt och det var hon helt med på....men sen började vi prata om annat, om när vi var ute på fester och logdanser och hon var helt med...så glad som jag var då har jag inte varit på länge....men sen idag när jag skulle åka ner med mediciner som ssk ringt om och kom nästan samtidigt som en personal så bröt helvete loss och hon var helt galen.....jag bara gick därifrån...jag kände att nu gick det inte längre, klumpen i magen bara växte och tårarna brände.....nu var jag så nära den tanken jag haft ett tag....åka upp till Finngruvorna, ta med en vinflaska och tömma den....sen bara gasa nerför stupet.....egoistiskt....ja kanske men då är det enda gången jag är det.......

en underbar sjuksköterska

Vaknade av telefonen idag och det var den där sjuksköterskan på treskillingen som är den mest underbara och som verkligen är på rätt plats. Det finns allt för många som bara flamsar och tramsar och inte tar jobbet på allvar....som gör det dom måste men inget mer...men inte hon...hon är den enda som ringer när mamma varit på usö och talar om vad som blivit sagt och gjort, som ringer när det är nåt med mamma, som ringer när det är nåt med medicinerna....nån som verkligen bryr sig.
Hon hade frågat mamma i fredags om jag skulle komma för det var nåt hon ville mig och fick då till svar att jag aldrig var där....du som är där jämt sa hon...vi pratade om mammas hjärnspöken och hon sa att det var rätt att jag inte höll med henne trots att hon blir arg på mig för det bara förstärker hennes fantasier....vi ska träffas hemma hos mamma nästa torsdag, känns så skönt att någon bryr sig för att vara ensam i det här klarar jag inte länge till.....var till kyrkogården och satte ljung på gravarna i kväll.....pratade lite med Anette och bad henne vaka över mamma....som jag saknar min syster....det var inte såhär det skulle bli, vi skulle vara två som tog hand om mamma till den dagen kom då hon inte fanns längre....men ödet ville annat och jag får göra det bästa av det.....i morgon ska jag skjutsa Lina till Nora där hon ska träffa sin psykolog igen....ja vi har alla vårt att kämpa med men jag kommer alltid att finnas där för mina barn....nåt min mamma aldrig gjorde för oss men som jag ändå gör för henne...bitterhet är inte min grej och än mindre när jag ser hur min mamma agerar....kärleken för min mamma finns ju ändå där.......

att inte räcka till

Har jobbat två nätter....känns riktigt bra att kunna välja själv när jag vill jobba. Men ibland undrar jag vad man håller på med när man blir slagen och spottad på rakt i ansiktet....är det värt det? Ja när man ser till dom andra vårdtagarna, dom som ger glädje och skratt.....det är dom man fortsätter för.
Sov bara 4 timmar idag för att hinna ner till mamma och såklart ligger hon och sover....det brukar hon göra för det mesta men det brukar inte vara nåt problem att få upp henne och vi fikar tillsammans....men idag ville hon inte vakna....en personal kom upp och vi pratade en lång stund och när hon gått så provade jag igen.....men då startade det....precis som förra söndagen....hur ensam hon är att jag inte bryr mig om henne utan hon får vara ensam......jag kände att efter ha varit hos henne söndag, måndag, tisdag var på mammografi på onsdagen, torsdagen var den enda dag jag bara kunde få vara och göra nåt hemma då jag jobbat fedag och lördag natt så bara vände jag och gick ut i köket och skrev handlingslista till tisdagen, skrev till ssk om förnyade recept, tog ner tvätten och plockade undan....väntade till nästa personal kom kl 16 för ögondroppar och då åkte jag hem....orkar inte ta mer skit och vara ledsen för att hon säger att jag inte gör nåt för henne....hur ska jag hinna vara där hela tiden när jag har annat att göra också....var det såhär livet skulle bli efter att barnen växt upp och jag skulle få vara fri att göra vad jag vill....nåt jag inte fått göra sen jag var 20 år....försöker iaf styra upp mattänket igen. Har återigen börjart med lchf-kost, det enda jag känner att jag mår bra av....men i såna här situationer är det så lätt att falla....att äta hela tiden och kräkas...det enda som dövar smärtan i själen....som övergår i att inte äta nåt alls för att man är fetast i världen....jag förstår att min kropp inte orkar så mycket mer av det, det känner jag efter alla år därför är lchf det bästa jag kan hålla mig till och jag kämpar för att hålla mig där....jag vill ju leva för alla dom jag älskar....men ibland är det tungt.....

RSS 2.0