marithape carpe diem

Vaknade i morse av ett videosamtal från mellandottern....nu var hon här prinsessan av Östra Löa....en liten tjej på 3560g och 51cm lång med mycket mörkt hår....så perfekt....tills efter några timmar då dottern skrev att den lilla hade farliga värden av gulsot och nu var det blåljus till USÖ......John hade också gulsot när han föddes men inte dom värden som lillstumpan har.....det beror på att L är 0 negativ och har fått tagit en spruta under graviditeten för att inte bilda antikroppar mot barnet som är A positiv.....men sprutan har inte varit tillräcklig och nu har mamman bildat antikroppar mot den lilla.....om värdet fortsätter stiga så är det enda alternativet att byta blod på barnet för att få bort mammans antikroppar......ska det aldrig ta slut......är det den förbannelse han gav mig.....den att mitt liv skulle bli ett helvete....men låt det då för fan inte gå ut över dom oskyldiga barnen.....det helvete jag hade tillsammns med han kan iaf inte bli värre utan han även om jag tycker att det blir för mycket ibland och faller.....men jag reser mig alltid.....men när det drabbar oskyldiga barn gör det alldeles för ont.....kämpa lilla hjärtat...jag finns här för dig.....och tänk på hur snabbt livet kan förändras....från lycka till smärta.....

Om jag bara visste hur jag ska göra för att sova en hel natt utan avbrott så skulle jag göra det....förbannade skitnätter som gör att jag tappar all motivation att kliva ur sängen om jag inte har nåt som jagar mig....vilket jag inte har de flesta dagarna. Snöat som attan idag också så att ens tänka tanken att försöka åka med bilen kan ju bara glömmas. Pulsade ut i snön och borstade av bilen iaf så det inte ska vara för mycket snö på den i morgon. Här kommer ingen och plogar förrän kanske tidigt i morgon bitti i bästa fall. 

Hade tänkt att gå och lägga mig tidigt i kväll men då skriver Lisa på messenger att lillskruttan kanske är på väg....hur lätt är det att sova då? Ska hon komma den 17 och låta Charlie ha kvar sin födelsedag den 18 eller ska hon låta det dra ut på tiden och komma på fredag. 

Han den finaste kan få mig att skratta precis när jag behöver det som mest utan att han ens vet om det.....först tänkte jag jäkla skitgubbe....men sen kunde jag inte låta bli att skratta....det var ju lite roligt trots allt.....går och sover nu och hoppas att nummer 10 bestämmer sig för att komma under natten/dagen och att hon kommer frisk och välskapt precis som alla dom andra.

Sov bra i natt och vaknade halv tio...kan ju egentligen inte vara bättre....men sen kommer det, det där att ta sig ur sängen....det är som att det bara inte går när jag inte har nåt som tvingar mig ur sängen......idag skulle jag till mamma så till slut var jag tvungen för att hinna duscha och göra mig klar så jag var hos henne till tre......hoppas att det blir bättre när jag börjar jobba igen och får in rutiner....Anna och Tovali kom och handlade åt mamma när det var många tunga saker. Är så glad för mina fina ungar som finns där när dom behövs. Grannen snett över mig, han som kom och skottade när snön var tung och jag kämpade med den, han frågade om jag hade wifi idag.....kan jag hjälpa nån och ge tillbaka när nån hjälper mig så gör jag det.....kanske är jag dum och naiv som tänker så men han fick iaf koden till wifi....precis som mina grannar från Kosovo fick....jag kan förstå att det inte är helt lätt att få ekonomin att räcka till med ersättningen från migrationsverket och tre barn....jag har varit där själv, ensam med fem barn och klara det på en undersköterskelön....och innan det på studiestöd när jag läste till uska....så kan jag hjälpa dom så gör jag det, det kostar inte mig nåt extra och för att kunna känna glädje i livet så måste man kunna ge glädje......

det och kärlek till dom jag älskar....min mamma mina fina ungar, barnbarnen och han som är den finaste jag vet........

En riktig skitnatt....vaknade efter ett par timmar och det var omöjligt att somna om.....vände och vred men hade gett mig tusan på att jag inte skulle ge upp och framåt morgonen somnade jag om...lagom tills att det var dags att gå upp.....gjorde mig klar och åkte söderut, till den person som sparkar undan benen på mig hela tiden.....var ett bättre möte idag och nu är det bara att kämpa på, att visa att jag klarar det....är ledig till söndag då jag gör första natten efter ett år....spännande men lite oroligt också....men jag väljer att se positivt på det så det kommer att gå fint.....somnade en stund mitt i dan men är fortfarande supertrött så den här kvällen blir inte lång.....en ny dag i morgon med nya tag.....men först en natt förhoppningsvis fylld av fina drömmar....

En superfin helg med mina underbara vänner från Danmark. Papsy som egentligen heter May gick i samma klass som mig på mellanstadiet i Riggards skola för Gunnar Olofsson. En jättefin klass där inte mobbing ens fanns på kartan.....Nu kommer Papsy och hennes man Per hit varje år och sover över hos mig när dom endera är på väg på vinterferie eller på väg hem. Det är dit jag försökt komma iväg varje år....till Köpenhamn alltså....men det har hittills känts för svårt att återvända till Danmark, men jag förstår att det som hänt inte får hindra mig från att återvända till det landet jag älskar....Danmark kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Efter några goda danska öl så gick vi till Akropolis och åt gott....men så kom det....Papsys årliga diskussion om att få köpa tre glas.....lite kul att personalen kommer ihåg henne, men det kanske inte är så vanligt att nån vill köpa glas där.....

Var ner till mamma idag och blev så glad när hon satt upp i sängen och väntade på mig....en helt underbar eftermiddag då jag hade med mig bullar och vi fikade och pratade om allt möjligt. Hon berättar om sitt förhållande till min pappa och jag kan förstå henne  mer och mer......Så glad när vi har såna stunder, när vi kommer varandra nära....nu ska jag bara fokusera på positiva stunder....det är mitt ansvar och trots att jag vet att jag ska möta den mest negativa människa som finns i morgon, och att jag vet att h*n försöker överföra det på mig så ska h*n inte få mig att falla....

Går tillbaka i tiden och ser hur året som gick har varit.....kan se den förtvivlan jag hade i januari, har den förändrats? Ja till en del....men inte helt. jag har fått den operation jag var så rädd för, rädd för att bli sövd men kan med facit i hand konstatera att en operation idag och på 80-talet inte går att jämföra. Den underbaraste narkossköterskan som såg min rädsla och som gav mig en trygghet jag aldrig kunnat ana.......jag kommer aldrig mer att vara rädd för att sövas.....det finns änglar i vården och människor på rätt ställe. Jag har fått verktyg att klara av min ångest och utmattning, men är så jäkla rädd att ramla igen....att det där mörka svarta hålet ska dra ner mig för långt så jag inte tar mig upp trots alla hjälpmedel. Det är så lätt att trilla över kanten igen....behövs så lite för att det ska ske......jag vill inget hellre än att gå vidare, att jag ska kunna göra det utan att få den där sparken i ryggen....men det sker om och om igen.....och så mattänket som varit helt åt helvete en längre tid.....kan man överleva på bara nudlar och ketchup....ja det kan man man säkert men kroppen far illa.....känner hur kilona bara lägger sig på mig, inte bara för det destruktiva mattänket utan även för att jag varit begränsad av att kunna röra mig som tidigare....ser det som att lchf trots att det triggar mina ätstörningar är ett bättre alternativ än det här....så efter i morgon då jag får besök som stannar över natten så tar jag tag i mattänket och förhoppningsvis får det mig att må bättre för övrigt också.....jag ska iaf ha det i fokus när jag går vidare i livet.......

Vaknade halv sex i morse och var klarvaken....kanske lika bra det eftersom det var ett rehabmöte idag.....arbetsträning några veckor till....det klarar jag.....jag biter ihop och fixar det precis som jag alltid gjort.....trots att jag vet att jag kanske smäller in i väggen igen...men vad spelar det för roll.....

jag gör som alltid, sätter på mig masken och låtsas som att allting är som det ska......

åkte ner till mamma, där jag känner mig trygg....men ringde henne först så hon skulle hinna vakna och förhoppningsvis inte vara så grinig.....den strategin funkade, möttes av en pigg och glad mamma igen....den mamma jag saknat....kändes bättre när jag åkte därifrån men den känslan försvann fort när jag kom hem....vill bara sova och komma härifrån....måste ändå försöka städa och fixa inför helgens besök, det är nåt jag ser fram emot....ett ljus i mörkret.....

Arbetstränat i natt....gick över förväntan....inga arbetsuppgifter som jag inte klarade av och alla stopp med i och ur bilen var bättre än någon träning för knäet. Längesen jag gick så obehindrat och utan att det gjorde ett dugg ont, klarade till och med trapporna utan konstigheter, nåt jag inte gjort på flera år.

Hade svårt att koppla av när jag kom hem men somnade efter många om och men....för att vakna efter en timme av telefonen....låg vaken igen och lyckades somna om och vaknade igen efter en halvtimme av telefonen....sen gav jag upp. Skulle ju handla åt mamma idag och vara där som vanligt klockan tre......samma visa idag igen, hon ligger i sängen och är sur och grinig....får bara höra hur dålig hon är....vilket hon inte är egentligen, men det här har pågått alldeles för länge. Det tar även på mitt humör och det känns inte roligt att alltid mötas av samma sak.....att det går över efter att hon fått kaffe och vi pratat en stund är skit samma.....det är just det att alltid bli bemött på samma sätt.....att alltid ha ont i magen när jag ska ner till henne för jag vet att det kräver så mycket energi av mig....en energi jag egentigen inte har just nu......men nu har jag annat att tänka på, nåt som också tar mycket energi.....men på lördag då är det bara positiv energi och jag ska ta tillvara på den.....

Är så jäkla trött på dom här skitdagarna då jag inte ens kommer i kläderna....så många tankar som snurrar i huvudet och ont i magen inför den här veckan som kommer.......men får väl göra så gott jag kan, jag kan ju inte göra mer....bara jag inte blir förminskad och nertryckt....det fixar jag inte med min dåliga självkänsla.....då är jag där igen, på ruta ett....har iaf ett roligt besök att se fram emot på lördag.....det gör att jag orkar lite till....ett besök jag längtat efter länge, nån som gör mig glad och får mig att glömma all skit....bara så synd att vi bor så långt ifrån varandra.....

Återigen en sån där dag då jag var som oförmögen att ta mig ur sängen....även om jag visste att jag var tvungen att åka ner till mamma....gick in i duschen i sista minuten och fick ett medelande från Lina om jag var hemma......hon och Charlie kom hit och vi åkte tillsammans till mamma.....Lina fick gå in först då jag visste att det skulle bli som det varit den senaste månaden.....hon fattade inte att det var Lina utan trodde att det var en personal och hon tänkte inte gå ur sängen. Undrar om hon hamnat i nån depression då hon ligger alldeles för mycket och sover den största delen av dygnet. Får ta det med ssk efter helgen. Hon hade även ramlat för tredje gången och det har jag inte blivit informerad om.....ser hur hon tacklar av mer och mer och det gör mig förtvivlad samtidigt som jag vet att jag inte får behålla henne hur länge som helst.....men det är svårt att ta in.....hon pratar mer och mer om att dö och hur hon vill ha det....kanske känner man sånt på sig.....vad vet jag. Städade iaf bort julen hos henne och tvättade en tvätt och när jag åkte därifrån och en personal var där så var hon min glada mamma igen, hon blir alltid det efter att vi fikat och pratat några timmar så jag får kanske bara acceptera att jag inte får tillbaka den mamma hon var, den som var glad när jag kom. Tog tag i att ta bort julen här hemma också när jag ändå var på gång.....tog ett par timmar men kändes bra när det var gjort.....bara gardiner i vardagsrummet och en tung jäkla låda med tomtar som ska upp på en garderob kvar, men det får mina fina tjejer Piff och Puff fixa....jag törs inte stå på en stege med tunga saker.....Lina sa nåt jag inte tänkt på....att Lisa är han med stora näsan för att hon är snabbast att hacka på andra.....hahaha så kanske det är men hon är också den som ångrar sig fortast och får dåligt samvete för att hon brusar upp så fort.....goa är dom iaf alla mina ungar, med sina brister för det har vi alla.

Känner en stor ångest för måndag.....och fredag....dom dagar som kommer att avgöra mitt liv.....känner mig helt ensam i det då jag inte vill oroa mina ungar och den jag kunde prata med om allt förut bara skrämmer mig.....

Somnade tidigt igår och sov länge idag.....känns som att jag går sönder och inte orkar ta mig ur sängen.....så länge jag hade barnen hemma så var jag tvungen att göra det, det fanns inget val. Deras välmående var det viktigaste och att dom fick ett så bra liv som det bara var möjligt. Aldrig att jag visade dom min rädsla eller hur jag egentligen kämpade för att dom skulle ha det som alla andra ungar. Men nu känns det som att allt har tappat sin mening.....jag har såklart gett dom den jul dom förtjänar och varit med dom under nyår.......men den ångest jag lever med har jag besparat dom.....vet bara att under nästa vecka vet jag hur livet kommer att fortsätta....om det ens kommer att fortsätta....

Hur ska man förklara två dagar i sängen....två dagar då jag knappt orkat andas.....när man försöker låta livet vara som vanligt....iaf på sociala medier, att man sen ligger i fosterställning och bara gråter.....det ser ingen.....känns som att det bara matar på  med skit varje dag. Måndag 7/1 ska jag göra en arbetsträningsnatt....jag vet ju att jag klarar mitt jobb somm uska men det är så mycket annat.....fick med posten idag flera räkningar som skulle vara betalda redan.......en hade jag fixat redan, en hade jag på mig till idag men det värsta var att jag hade en faktura från transportstyrelsen som skulle varit betald igår...jag ringde dit och dom hade skickat ut den i mitten av december...vilket gör att jag får 100 kr i straffavgift och körförbud till inbetalningen registerats......Jävla Post Nord!  Varit upp till Finngruvan och kollat.....så jävla fint att bara åka rakt över....rakt ner..........

Det blev en riktigt fin Nyårsafton med Lisa, Rickard,John och Charlie i Löa. Med trerätters och en massa gott tilltugg till resten av kvällen. Skälade in det nya året med pommac som John trodde var öl så han vägrade att ens smaka på det. Sköt lite raketar och tände tomtebloss inför tolvslaget sen var det tre trötta som satte sig i bilen och åkte hem till byn. Eftersom 2017 var ett riktigt jäkla skitår så hoppades jag att 2018 skulle bli så mycket bättre.....vilket det inte blev.....ettt skitår från början till slut...så därför säger jag ingenting om 2019....det får bli som det blir så gör det inte så ont.

Var ner till mamma idag för att hjälpa henne, Anna var med och skulle handla....en personal kom samtidigt för att ge ögondroppar.....som vanligt de sista veckorna så låg hon och sov och det första man får höra hur dålig hon är....jag bara känner hur jag kastas tillba till uppväxten och hur hon låg i sängen och var dålig.....men nu känner jag bara hur irriterad jag blir för när personalen frågar hur hon mår och jag ser hur hon utnyttjar det och dom hjälper henne mer än hon behöver....hon kan så mycket själv och det ska man inte ta ifrån henne.....det slutar med att jag blir så irriterad att jag säger åt henne att skärpa sig för jag vet att bara personalen gått och vi sitter och fikar så vänder det och när jag skulle åka hem så kom en personal som inte förstärkte hennes gnäll utan var glad och positiv och då blir hon det också....det sista jag hörde innan jag stängde dörren var hennes skratt....tänk om jag en enda gång fick höra det när jag kom också.....

Tänk att man kan bli så skrämd av en person man varit så trygg med.....men under hösten och vintern har h*n förändrats så otroligt mycket......inte samma person längre och jag backar mer och mer.....så mycket jag vill säga till h*n, så många frågor, men h*n bara skrämmer mig.....kanske det blir bättre....kanske bara jag som är för rädd och att självkänslan inte finns.....det handlar ju egentligen om vänskap.....den finaste vänskap jag upplevt.......

Hade svårt att komma till ro i natt....lyssnade på poddar som brukar vara som ett sömnpiller, men inte.....fick en helvetes värk i benet och smorde med voltaren och somnade till slut framåt morgonen. Det där armbandet jag fick det som är från Thomas Sabo....ett dyrt märke, men det har ingen betydelse för mig....det enda som betyder nåt är vad varje berlock symboliserar.....jag ska beställa två berlocker till för att få armbandet komplett.....det ena har jag redan sett ut och är en nyckel med ett hjärta på.....som symboliserar han som har tagit nyckeln till mitt hjärta och som betyder så mycket för mig.....den finaste jag känner....den andra ska symbolisera min mamma....men jag vet inte riktigt hur den ska se ut.....så många tankar som snurrar där, men en stark kvinna som har varit min förebild av starka kvinnor och gjort mig till den jag är....hur ser den berlocken ut?

I morgon är det nyårsafton och den ska jag fira in i Löa med mina fina yngsta döttrar och Charlie och John...precis så lugnt och fint som ett nytt år ska firas in....utan alkohol....den dagen jag hittar en man som vill fira ett nytt år utan alkohol....då kapitulerar jag för då är han den jag vill ha.....men jag är nästan helt säker på att det kommer aldrig att hända.....tror inte ens den finaste är beredd till det och då är han så nära mr perfekt......

Hur summerar man en helt underbar dag som samtidigt gör mig så ledsen.....dagen började med ett telefonsamtal från äldsta barnbarnet....plingande i telefonen av meddelanden....sms.....blev alldeles varm i hjärtat av allt. Duschade och fixade det sista innan mina underbara ungar kom med sina respektive och barnbarn....fick ett jättefint armband med berlocker som symboliserade varje barn....en uggla för Anna, en hockeyspelare för Tobbe, livets träd, en ek som symboliserar sammanhållningen i familjen och samtidigt vårat smeknamn på Erik....Ekvald....prinsesskrona,ring och hjärta som är våran prinsesssa Lisa, Lina som alltid är den sena och sega i famijen har beställt men den har inte kommit än....så typiskt mitt lilla hjärta. Men den som jag blev alldeles varm i hjärtat av var den sjätte berlocken som var två änglar som symboliserade Anette och Roger.....så fint....mamma ringde också idag och grattade, fick den där känslan igen, den att det är sista gången....det gör så jävla ont, jag vill gå före henne...känns som att jag aldrig blir redo att vara utan min mamma.....att få höra henne berätta varje födelsedag vilken storm det var och hur plogbilen fick åka framför taxin från östra born i Ställdalen till BB...hur strömmen gick och jag föddes i stearinljusets sken.....en unge som hade bråttom till världen och vars liv blev en storm.....kanske inte förrän nu som jag har förstått att livet inte behöver gå så fort.....tar det lugnt och backar hellre än forcerar fram.....Tar en dag i taget och tar inget för givet...räcker med att ha dom jag älskar nära....nära mitt hjärta och när jag faller....

Den där förlamande tröttheten är tillbaka.....har kanske blivit för mycket ett tag....känns som att jag tagit ett stort kliv bakåt. Många funderingar hur det ska bli.....vet fan varken ut eller in snart.

Jag har nog inte sett så många filmer på hela året som jag gjort igår och idag....sex filmer....både barnfilmer och andra, kanske inte alltid filmer vuxna tittar på men jag älskar barnfilmer dom är så okompliserade och har ett lyckligt slut......igår var jag inte ur pyjamasen på hela dagen, ibland behövs såna dagar för att orka vidare.....blev inte så mycket mer gjort idag än att duscha och handla. Men i morgon måste jag åka och träna, min framtid hänger på träningen och jag vill inte sabba det.

Känner att jag måste komma härifrån snart......jag orkar inte gå sönder hela tiden här och kommer inte vidare trots att jag försöker stänga av....kan bara hoppas på att nästa år blir bättre, men det hoppades jag på förra året också....inlägg jag skrev igår men glömde att  publicera....så går det när tröttheten tar över.....

Så är den snart över....helgen jag gruvar mig för varje år men som ändå blir ljus och fin tack vare mina fina ungar. I år har jag haft en speciell känsla....en känsla av att det är sista julen med mamma.Vet inte varför jag känner så.....jag har inte haft den känslan förut men i år har den legat som mörk våt filt över mig...har haft svårt att slappna av trots att mina barn verkligen har gjort allt för att det ska vara så enkelt som möjligt för mig. Var hos mamma på julafton efter att ha tänt ljus på alla gravar och minneslunden. Anna med familj och Lina och Charlie var med till mamma där vi fikade och tittade Kalle Anka....sen införde mamma nåt annorlunda i år, istället för att hon köpte julklappar så köpte hon trisslotter till alla och så fick var och en ta en och skrapa....Charlie och jag tog vinstlotterna på julafton....60 kr vann vi båda. Julaftonskvällen var vi hos Lina och Lucas.....så mysigt och lugnt....god mat och fina julklappar till alla. När det var dags för Harry Potterspelet så åkte jag hem, jag vet ju knappt vem han är och är som inte det jag tittar på eller läser...trött var jag också och somnade på en gång. 

Firandet fortsatte med Lisa med familj och Erik med familj hos mamma idag.....nya trisslotter och Troy vann 60kr Lisa, Rickard och John vann 30kr vardera.....så vinst på 6 lotter av 16 var ju rätt bra ändå.

Fick ett så fint snap också....den finaste renen jag sett någonsin.......

 

Fick besök idag av lillasyster Elin, Peter och deras små Elliot och Linnea. Ett trevligt avbrott i den dystra tankevärlden. Åkte ner till mamma med det jag glömde handla i tisdags, eller rättare sagt glömde skriva på notan då Anna handlade i tisdags. Fick lägga mig på spikmattan en stund innan jag kunde ta itu med att torka golven och griljera skinkan....men nu är det gjort och jag har på nåt sätt lyckats få fram dukar och tomtar...lagt på rena mattor....det är som jul iaf fast jag inte trodde att det skulle ske. Satt i kväll och mindes jular som barn....inte alla så roliga....alkoholen som fanns där som ett mörkt spöke.....som jag hatade mer än något annat....men även dom bra jularna, jularna med Morfar och Mormor även om vi barn tyckte det var tråkigt att missa Kalle Anka då dom inte hade nån TV....men tryggheten fanns där och nu i efterhand förstår jag att det var den viktigaste....fram till jag var 14 år var jularna en enda ont i magen....ont i magen för att jag aldrig visste hur pappa skulle bli med alkohol i kroppen....det kunde svänga fort från att vara snäll och glad till att bli ett monster....det monstret jag bad till Gud att slippa....hur kan ett barn önska livet ur sin far? Men det är vad jag gjorde....Lovade mig själv att den dagen jag var vuxen och hade barn så skulle dom aldrig någonsin behöva uppleva alkohol på julen....den helgen skulle vara deras, dom skulle bara vara glada och lyckliga....precis som varje barn skulle vara men som tyvärr inte alla barn får uppleva.....julen är ingen helg jag ser fram emot...kanske när barnen var små och man såg deras förväntningar och glädje...men för mig är påsken en roligare helg.....ingen alkohol då heller men inte samma stress och ljuset och livet känns lättare.... 

Ibland får man sätta livet på paus....när det blir för mycket och det inte funkar längre.....så glad att jag har mina fina ungar som finns där alltid....det kommer att bli bra...det ska bli bra trots alla motgångar just nu. Så surt att falla i det mörka hålet igen...så jävla onödigt för att det finns människor som utan att tveka en sekund sparkar undan benen och jag faller.....faller hårt då ingen finns där precis då och kan ta emot, men jag hoppas att med en fortfarande livsvilja och underbara ungar så tar jag mig upp igen.....bara den släpper, den där förlamande tröttheten.....det blir bra.....det ska bli bra igen.....

Känns som jag inte orkar mer.....tre nätter utan sömn, som att nån sticker en kniv i bröstet för varje andetag.....försöker med alvedon, hästliniment, iprensalva och spikmatta men inget hjälper....måste ändå ner till mamma och hjälpa henne...får höra hur ont hon haft av ischiashen och att det är bättre nu....jag är bara tyst över hur ont jag har.....som vanligt är det hennes värk som betyder nåt....precis som det varit alltid har varit. Jag har lärt mig att vara tyst.....jag tar ner tvätten jag tvättade i tisdags, stryker den och dom juldukar som ska på....tar bort alla dukar innan städ på onsdag, plockar ur kylskåpet och torkar rent, skriver nota på det som behövs handlas hem....kokar kaffe och fikar med henne....diskar och kollar över att allt finns....är den där dottern jag alltid förväntas vara....att alltid vara snäll och göra det som förväntas av mig.....åker hem och ramlar ihop i en hög.....ligger i fosterställning i soffan och låter tårarna rinna....där med smärtan i ryggen och för varje andetag......